Stefan Ingves går på konkreta siffror när han gör sitt uttalande, som för många kan verka förvirrande. Han gör det möjligen för att försvara Riksbankens räntebana, som många andra bedömare länge ansett ligger för högt. Men om ingenting har hänt, vad beror det då på att Stockholmsbörsen rasat 18 procent på tre månader? Att forna euroförespråkare plötsligt tycks tvivla på valutans överlevnad? Att regeringen nu idag tar tillbaka vallöftet om ett femte jobbskatteavdrag för att pengarna behövs till en eventuell kommande kris?

Jo, någonting har faktiskt hänt. Visst visste vi om skuldproblemen i Grekland, som i juli var snubblande nära att ställa in betalningarna. Inte var USA:s statsskuld någon nyhet i sig. Ej heller förvånas någon av att finansminister Anders Borg är en försiktig general i budgetsammanhang.

Det handlar om marknadens kollektiva medvetande, vilket inte Ingves tar med underlaget till sitt uttalande.

Men det handlar om marknadens kollektiva medvetande, vilket inte Ingves tar med underlaget till sitt uttalande. Det står sedan sommaren klart att Europas skuldproblem inte kan hanteras genom att bara ösa in nya lån efter gamla – antingen krävs sannolikt någon form av skuldavskrivning, eller så tar det hela tid att lösa. Lång tid. Detta har flutit upp i medvetandet hos européer, amerikaner, valuta- och obligationshandlare och, framför allt, hos eurozonens politiker.

Därtill har, trots allt och för första gången, USA:s kreditbetyg sänkts av Standard & Poor's, vilket för ett par veckor sedan höjde nervositeten på börserna högst radikalt. Inte så att USA egentligen löper risk att inte ha råd, utan för att den politiska apparaten i Washington DC så när visat sig vara inkapabel att hantera situationen.

Lägg därtill signaler från Kina om avmattning, att även bland andra Berlusconi har problem med Italiens betalningsförmåga och skuldsanering, att Tyskland visar sig tydligt ovilligt att fortsätta finansiera de sydeuropeiska budgethålen, och att KI skriver ner svensk tillväxt idag. Det är detta – den samlade bilden av små negativa signaler som konvergerar i en något förvriden och mörkare världsbild – som aktiemarknaden reagerar på. Ingves har rätt i att ingenting dramatiskt har hänt. Men visst har någonting trots allt hänt.