Någon kriskänsla är svår att hitta i bankpalatsen runt Kungsträdgården i Stockholm. Aten må stå i lågor och Europas ledare åka skytteltrafik till olika akuta krismöten i Bryssel men av det märks än så länge ingenting i bankernas resultaträkningar. Tvärtom. Pilarna pekar uppåt. Tre av de fyra storbankerna, Swedbank, Handelsbanken och SEB vässar sitt fjolårsresultat jämfört med året innan.
Swedbank går från 10 till drygt 15 miljarder kronor i rörelsevinst. Det imponerar. Även SEB och Handelsbanken redovisar en rejäl resultatförbättring för 2011. Bara Nordea backar något. SvD Näringsliv gjorde förra veckan en uppmärksammad beräkning av den sammanlagda vinsten för de fyra storbankerna under kris-åren 2008–2011. Beräkningen landade på 205 miljarder kronor.
När alla banker nu kommit med sina bokslut kan man konstatera att den siffran var korrekt nära nog på decimalen, den exakta vinsten för de fyra åren är 204,8 miljarder kronor.
Att svenska banker är stabila och i god form är naturligtvis en styrka. Pär Boman, Annika Falkengren, Michael Wolf och Christian Clausen (vd för Handelsbanken, SEB, Swedbank respektive Nordea) ska ur det perspektivet ha en eloge. Och det finns nog gott om aktieägare som applåderar. De tillhör nämligen vinnarna när resultatfesten senare i vår förvandlas till en utdelningsfest.
Totalt kommer de fyra storbankerna att dela ut 25 miljarder kronor till sina aktieägare, betydligt mer än förra året. SEB, Swedbank och Handelsbanken höjer alla utdelningen. I Swedbanks fall handlar det om mer än en fördubbling, från 2,10 kronor per aktie till 5,30 kronor per aktie.
Det är först och främst ökade intäkter, inte kostnadsnedskärningar, som är förklaringen till bankernas stora vinster förra året.
Det som kallas för räntenettot, det vill säga vad bankerna skär emellan på in- och utlåning, har stigit kraftigt i flera fall.
En post i räntenettot är den ränta bankerna tar ut av kunder som har bolån. Och här hörs det inte några applåder längre. För om bankernas aktieägare får del av miljardvinsterna gäller inte motsvarande för kunderna. De tycks inte vara bjudna på festen. Provocerande! utropar finans-minister Anders Borg.
Gång efter annan har Anders Borg gått till attack mot bank- direktörerna för att de inte sänker boräntorna, trots att de badar i pengar och dessutom kan räkna med fullt statligt stöd vid en eventuell kommande kris.
Det gör, enligt finansministerns sätt att se på saken, att Boman, Falkengren, Wolf och Clausen, borde ta sitt ansvar för samhällsekonomin. Det vill säga reducera vinsten och ta ut en lägre boränta av hushållen.
Bankdirektörerna är fåordiga i sina repliker och mumlar något om populism, att sakernas tillstånd är mer komplicerat än vad Anders Borg får det att framstå som och att bolånen dessutom inte alls är den kassako för bankerna som många tror.
Anders Borg lär inte nöja sig med det svaret. Han kommer med säkerhet att fortsätta sitt krypskytte mot storbankerna. Och det tycks som om han inspirerat många vanliga bankkonsumenter. Uppgifter inifrån bankerna gör gällande att allt fler rådgivare allt oftare brottas med kunder som är pålästa, påstridiga och osentimentala när det gäller ett bankbyte, som en sista utväg för att få igenom krav på rimliga räntesatser. Konsumentpressen på bankerna kanske bara har börjat.



