I december sattes en lång rad europeiska länder upp på bevakningslistan hos Standard & Poor's, kreditvärderingsinstitutet som ihop med Moody's och Fitch Ratings kommit att spela en viktig huvudroll i det pågående och eskalerande dramat om Europas skuldkris. För viktig, hävdar många.

Så när rykten via flera nyhetsbyråer i fredags nådde valuta- och aktiemarknaderna om att franska skuldpapper ihop med åtta andra länders var på väg att nedgraderas borde det inte ha varit en jätteöverraskning. Italiens plågade ekonomi nedgraderades av S&P två steg, från A till BBB+. Den största skrällen, att Frankrike mister det hett eftertraktade AAA, ”Tripple-A”, ihop med en del av sin självkänsla och petas ned ett steg till AA+, var faktiskt mildare än vad som befarats - S&P har tidigare hotat med en större sänkning.

Ändå vände börserna nedåt under fredagen och euron pressades ned till 1,27 mot dollarn, den lägsta nivån sedan sommaren 2010.

Och det finns förstås skäl till det. Sänkningen av kreditvärdigheterna av nio europeiska länders statspapper är ett underkännande av politikernas ansträngningar hittills att hantera skuldkrisen. De åtgärder som EU-toppmötet i början av december resulterade i döms av S&P ut som otillräckliga. Dessutom har politikerna helt enkelt missat att identifiera roten till problemet: de stora obalanserna i konkurrenskraft inom eurozonen och mellan dess 17 länder.

I förra veckan träffades Tysklands förbundskansler Angela Merkel och Frankrikes president Nicholas Sarkozy, som laddar inför presidentval om tre månader, för att sätta agendan inför 2012 års bekämpning av skuldkrisen. Merkel träffade också Italiens premiärminister Mario Monti, vars stora utmaning i år blir att reformera Italiens ekonomi och dåliga tillväxt. Merkel reagerade igår med kontrollerad bisterhet på nedgraderingen.

Beslutet bekräftar min övertygelse om att vi i Europa ännu har en lång väg framför oss innan förtroendet hos finansmarknaderna är återställt, kommenterade hon från ett partimöte i Kiel. Där missade hon heller inte chansen att påpeka, flera gånger, att Standard & Poor's trots allt bara är ett av tre ledande kreditvärderingsinstitut.

Men framför allt Frankrikes nedgradering är allvarlig och ställer till det för de två politiker, Merkel och Sarkozy, som bär det huvudsakliga ansvaret för och vars nationer står för en gigantisk del av finansieringen av hanteringen av krisen. Tyskland behåller, i alla fall för tillfället, sin AAA-rating medan Frankrike inte gör det. De två drar nu inte jämnt. Och nedvärderingen av Frankrike ger upphov till andra problem:

• Den tillfälliga europeiska räddningsfonden, EFSF (European Financial Stability Facility), finansieras av bland annat de länder som nu nedgraderats. Det gör att risken ökar för att fonden själv får ett lägre kreditbetyg, vilket minskar dess konkurrenskraft.

• Det är nu ännu mera bråttom att få fart på både EFSF och dess permanenta efterträdare ESM (European Stabililty Mechanism). Merkel och Sarkozy måste också snabbt få sitt prestigeinitiativ från i höstas, den europeiska finanspakten, underskrivet och klart. Helst redan i januari-februari.

• Italien, men också Frankrike och de andra, får nu betala högre räntor på sina lån. Detta i ett läge när framför allt Italien kämpar för att inte bli ett nytt Grekland eller Irland. Ingen har råd att lösa ut den gigantiska italienska ekonomin från en betalningsinställelse.

Men det finns en annan sida av nedgraderingsbeslutet. Som väntat möts nu också S&P självt av hård kritik – precis som efter institutets dramatiska nedgradering av USA:s kreditvärdighet i augusti.

Från Portugal, som nedgraderas till skräpstatus, kom igår kommentaren från finansdepartementet att ”vi ser signifikanta tillkortakommanden” i S&P:s analys. EU-kommissionens ekonomikommissionär Olli Rehn, liksom Cypern, Österrike och andra sågar också S&P:s beslut.

För kreditvärderingsinstituten är kontroversiella. Det var dessa finansföretag som under lång tid fortsatte att ge goda kreditbetyg till de avancerade finansiella produkter med amerikanska bostadspapper i botten som sedan visade sig bli orsaken till finanskrisen 2008-2009. Det som de gjorde fel då försöker de göra rätt nu. Med konsekvensen att 2012, för det skuldsatta Europas del, ändå ser ut att bli sju resor värre än det redan nattsvarta 2011.