BUENOS AIRES –Jag tror inte ett dugg på siffrorna, den riktiga inflationen är minst 20 eller 30 procent, säger Vitali Tomchyshyn.

–För fyra år sedan såldes en av mina tröjor för 139 pesos. Idag kostar samma tröja 310 pesos. Efter bara fyra år! Det är samma sak med bröd, mjölk eller vilken annan vara som helst, säger Tomchyshyn, som driver den lilla sportbutiken Mysport i centrala Buenos Aires.

Men medan vanliga människor ser priserna skena, så menar statistikmyndigheten Indec att inflationen uppgår till 10,9 procent per år. En person som inte nöjer sig med folkets klagande, och än mindre med den officiella statistiken, är Alberto Cavallo, son till landets forne ekonomiminister Domingo Cavallo.

Han har utvecklat ett system som dagligen följer prisutvecklingen på 150 argentinska varor. Här går att se hur priset på en halvliter kolsyrat mineralvatten sedan 2007 ökat från 1,50 pesos till 3,25 pesos, cirka 5,50 kronor. Eller hur priset för ett kilo mate, ett mycket populärt té, under samma period ökat från 7 till 14 pesos, cirka 24 kronor. Sammantaget vittnar siffrorna om en inflation på 29 procent under 2010.

Denna klyfta mellan officiell och inofficiell statistik har tydliga politiska förtecken. För fyra år sedan vände den dåvarande men nu avlidne presidenten Nestor Kirchner ut och in på den tidigare oberoende myndigheten. Nyckelpersoner sparkades ut, och nya mätmetoder infördes, något som väckte misstankar om att regeringen försökte frisera statistiken. Idag tycks argentinarna utgå från att myndigheten och regeringen helt enkelt ljuger.

–Argentina låtsas vara ett europeiskt land, men det här är tredje världen. Man målar upp siffror om en inflation som helt enkelt inte stämmer, säger Vitali Tomchyshyn.

Oavsett vilken siffra som bäst återspeglar den verkliga inflationen, så beror prisökningarna enligt ekonomiprofessorn Guido Sandleris, på att centralbanken trycker för mycket pengar.

–Sedan 2006 har de stigande råvarupriserna velat tvinga upp växelkursen. Centralbanken har dock försökt förhindra denna utveckling genom att köpa amerikanska dollar och sälja argentinska pesos. Detta har ökat utbudet på pengar, vilket återspeglas i stigande priser, det vill säga inflation, säger Guido Sandleris, verksam vid Torcuato di Tella, ett privat universitet i Buenos Aires.

En bieffekt av denna prisspiral är att det nu råder brist på 100-pesosedlar, den högsta valören i cirkulation. Samtidigt förekommer gott om vittnesmål om hur vanliga människor köper kapitalvaror på avbetalning, för att med inflationens hjälp göra klipp, och samtidigt skydda sina besparingar. Andra köper boskap, hästar eller till och med bilar – allt som kan förväntas stiga i pris lika mycket eller mer än inflationen. Ingen vill ha pengar på konto.

Snart tio år efter den argentinska statsbankrutten, är det svårt att hitta en argentinare som är positiv till landets ekonomi. Inte heller Vitali Tomchyshyn, vars butik ligger utanför de lukrativa turiststråken, har några större förväntningar på regeringen, vare sig den sittande eller den efterföljande.

–Jag är orolig, men också van. Argentina har alltid haft det här problemet, men man får helt enkelt lära sig att överleva och spara pengar, och sen inte göra av med så mycket när krisen kommer.

Du tror att det kommer en ny kris?

–Självklart, inom tre år. Jag är inte någon ekonom, men peson är alldeles för övervärderad, och regeringen hanterar inflationen genom att trycka nya sedlar. Dollarn borde kosta 8 pesos, men kostar 4 pesos. När som helst kommer regeringen att stå utan pengar, säger han.

Enligt Guido Sandleris måste den argentinska regeringen inse att det inte längre går att kontrollera växelkursen med enbart penningpolitik.

–Sen måste de acceptera att centralbanken inte längre kan finansiera staten utan att det skapar inflation, säger Sandleris.