Låg inflation är bra för ekonomin, hög inflation dåligt liksom deflation.

Sjunkande prisnivåer i samhällsekonomin riskerar att resultera i en negativ spiral där företag och hushåll väntar på ännu lägre priser och därmed får hela ekonomin i baklås. Så fungerar deflationen.

Vi har haft minusinflation under stor del av 2009, vilket inte är detsamma som deflation. Den senaste tidens minusinflation beror inte på en allmän sänkning av prisnivån i samhället. Det är främst lägre boräntor som slagit igenom.

I november var inflationstakten (genomsnittet under de senaste tolv månaderna) minus 0,7 procent. Rensad för effekten av sänkta räntor var inflationstakten 2,3 procent. Det är en väldig skillnad.

När enstaka varor och tjänster sjunker i pris har vi disinflation, inte deflation. Det är en stor skillnad. Deflation vill vi inte ha, en kraftig sänkning av exempelvis räntenivån är trevligare.

Inflation är en genomsnittssiffra som tas fram av Statistiska centralbyrån. Den ska spegla förändringen av prisnivån i samhället.

Men ingen är lika med ett genomsnitt. Det betyder att prisförändringar slår olika beroende på hur du lever ditt liv.

Den som har jobb och har fått någon form av löneökning under senaste året går plus eftersom inflationen varit lägre än noll. Dessutom har den med jobb fått skattesänkningar.

Men det som märks mest i plånboken är lägre räntor. Rörliga boräntor har sjunkit kraftigt vilket ger tusenlappar i månaden för många hushåll.

Den som bor i hyresrätt och dessutom har pension har en helt annan inkomstutveckling. Bakom dagens inflationssiffra döljer sig både vinnare och förlorare.

Ingen människa är ett genomsnitt.