DUISBURG Hamnen i Duisburg är livsådran för det tätbefolkade Ruhrområdet som är den tunga industrins hjärtkammare. Placerad utmed floden Rhen vid Ruhrs mynning försörjer den 30 miljoner invånare inom en omkrets på 15 mil – med allt från livsmedel till industrikomponenter och elektronik från Asien. I omvänd riktning skickas stål, kemiprodukter, tunga maskiner och hela fabriker till världsmarknaden.

Står det stilla i världsekonomin märks det omedelbart i Duisburg.

– Till skillnad från många experter som först talade om en V-formad konjunktur och sedan om en U-formad utveckling räknar vi sedan länge med ett L-format förlopp: ett brant fall och en mycket, mycket långsam återhämtning, säger Erich Staake.

Från sitt kontor i hamnen blickar han ut över kilometer av kajer med containrar från hela världen och en skog av kranar. I bakgrunden ser man ThyssenKrupps stålverk och väldiga berg av stenkol och skrot. Från de stora Nordsjöhamnarna Rotterdam och Zeebrugge går pråmar i skytteltrafik. På tåg och lastbil forslas varor vidare till kunder i hela Europa, bland annat till Ikeas europeiska centrallager i Dortmund med plats för över 400 000 lastpallar.

– Vi befinner oss i hjärtat av Europas största industriregion, säger informationschef Bernd Reuther som visar runt bland kanaler, centrallager, bangårdar och bolag specialiserade på att förpacka allt från verkstadsmaskiner till kompletta kemifabriker.

Han pekar ut över en av kanalerna där fartyg med containrar håller på att lägga till.

– Vanligtvis är det tre eller fyra lager av containrar ovanpå varandra. Nu är det bara två.

Containertrafiken har trots allt klarat sig hyfsat, även om den privata konsumtionen nu sjunker kraftigt och detaljhandeln backade med 3,2 procent under första kvartalet. Relativt bra ser det också ut för importen av kol från Kina och Australien, som slukas av de hungriga kraftbjässarna Eon och RWE.

Däremot slår krisen brutalt mot stålbolagen. Det visar frakterna av stål som har rasat med cirka 40 procent sedan börjat av året, precis som leveranserna från de tyska kemibolagen. Allt i allt har godstransporterna i Duisburg minskat drygt 15 procent sedan årsskiftet.

Problemet som Tyskland står inför är beroendet av världsmarknaden. Tyskland är fortfarande världens största exportör av varor, strax före Kina och USA, och när efterfrågan på verkstadsmaskiner, bilar, kemikalier och specialstål sjunker står hjulen stilla inte bara i Ruhrområdet utan också i de sydtyska bilklustren och hos kemibjässarna BASF och Bayer utmed Rhen.

De sex ledande konjunkturinstituten räknar i sin senaste gemensamma rapport med att den tyska ekonomin i år krymper med 6 procent. Den sjunkande exporten svarar för tre fjärdedelar av BNP-fallet. Totalt väntas utförseln i år sjunka med 17 procent och första nästa år öka med blygsamma 2 procent, enligt tyska industrins konjunkturinstitut IW.

– Tyskland har specialiserat sig på att vara en exportnation och är extremt framgångsrikt på områden som investeringsvaror. Och dessa är mycket mer konjunkturkänsliga än konsumentvaror, påpekar Kai Carstensen, konjunkturchef vid ifo-institutet i München.

Carstensen räknar med att den tyska ekonomin först 2013 kommer att ha segat sig upp till 2008 års nivå igen, med en svag tillväxt under 2010 och sedan i snitt kanske 2 procent om året. Trots detta är han optimistisk.

– Sedan förra konjunkturnedgången har det tyska näringslivet sänkt kostnaderna, höjt produktiviteten och förbättrat sin konkurrenskraft. När världsekonomin vänder uppåt igen kommer vi alltså att kunna bygga ut våra marknadsandelar, säger han i en intervju med ingenjörsförbundets tidning VDI Nachrichten.

I Duisburg, den tidigare kolsvärtade och slitna arbetarstaden med en halv miljon invånare, är det trots alla problem i näringslivet som om krisen ännu inte hade nått vardagen. Solen skiner och i de chica före detta hamnkvarten mitt inne i staden är det svårt att hitta ett ledigt bord på uteserveringarna.

Orsaken är att recessionen ännu inte slagit igenom på den tyska arbetsmarknaden. Till skillnad från Sverige där varslen duggar tätt döljs problemen av permitteringslöner och korttidsarbete, åtgärder som i april utnyttjades av 19 400 företag och sammanlagt 446 000 anställda som får stöd av a-kassan när produktionen står stilla.

Regeringen överväger nu att förlänga korttidsarbetet från maximalt 18 till 24 månader för att överbygga krisen. Förhoppningarna är att pilen ska peka uppåt igen när stödet löper ut.

Erich Staake vid Duisburg Hafen är skeptisk:

– Avgörande är att tillväxtmarknaderna i Kina och Ryssland tar fart igen. Men där är osäkerheten stor och vi vågar i dag inte göra någon prognos.