När Swedbanks kunder i Lettland i slutet av 2010 panikartat tömde sina bankkonton var det inte mer än ett löst rykte på Twitter som låg bakom anstormningen. Men det räckte för att långa köer skulle ringla sig framför bankomaterna i Riga.
Nerverna ligger utanpå i Baltikum, forna Östeuropa och ända ner till Rumänien och Bulgarien där många betraktar sig som eurokrisens offer som oförskyllt får betala för andras fel, trots egna stålbad under de senaste åren som varken greker eller spanjorer ens varit i närheten av.
– Vi har otroligt hårda reformer och sparpaket bakom oss. De var så tuffa att man i vanliga fall knappast kan genomföra sådana i en demokrati, förklarade häromdagen Lettlands ekonomiminister Daniels Pavlut i Berlin.
I den offentliga sektorn kapades lönerna för tjänstemän med 30–50 procent, i det privata näringslivet med minst 20 procent. Momsen höjdes och ersättningen från a-kassan sänktes.
2009 rasade bruttonationalprodukten med 18 procent och arbetslösheten steg till mer än 17 procent. Först 2011 kom tillväxten i gång igen. Men då hade eurokrisen redan börjat smitta av sig.
Att Östeuropa nu ska hjälpa till att rädda Sydeuropa med färska miljarder via IMF försöker politikerna i Baltikum och i Polen sälja in som ren självbevarelsedrift. Spricker eurozonen vore det en katastrof för länderna i öst, heter det i Warszawa.
Stämningarna i befolkningen är helt annorlunda, snarare som i Tyskland där en irriterad allmänhet kritiserar att man kastar goda pengar efter dåliga.
– Ska vi betala för deras lyx? undrade häromdagen polska kvällstidningen Fakt som på första sidan jämförde polska löner med grekiska och italienska som var minst dubbelt så höga.
Många av de makroekonomiska nyckeltalen i Öst- och Centraleuropa är långt bättre än i stora delar av eurozonen. Det gäller framför allt statsfinanserna. Orsaken är enkel: bara drygt två decennier efter kommunismens fall har man ännu inte skapat generösa trygghetssystem som i det gamla Västeuropa.
Att krisen trots detta sprider sig till Öst- och Centraleuropa har andra orsaker. Den viktigaste är beroendet av exportmarknaderna i eurozonen och framför allt Tyskland som för många länder är största handelspartner och tung investerare i bland annat bilindustrin och underleverantörsleden.
Hela 50 procent av Tjeckiens export går till Eurozonen. I Ungern är motsvarande siffra 45 procent och i Polen mindre än 20 procent. När den tyska bjässen förra året varvade upp för fullt var det därför en välsignelse för de tjeckiska företagen. I nedgången som nu är ett faktum är det en förbannelse.
Premiärminister Viktor Orban i Ungern har skrivit ner landets tillväxtprognos från 1,5 procent i september till högst 0,5 procent under 2012. Samarbetsorganisationen OECD tror att även detta är på tok för optimistiskt och förutsäger recession.
Vid investmentbanken Goldman Sachs räknar ekonomerna med att tillväxten i regionen, inklusive Ryssland, backar från 4,2 procent 2011 till 2,2 procent i år. Utan Ryssland som gynnas av sin stora inhemska ekonomi och fördelaktiga olje- och gaspriser faller tillväxten från 4,3 procent till 1,1 procent.
Beroendet av de utländska bankerna som i flera länder svarar för 60–80 procent av branschen skapar ytterligare osäkerhet. Ännu är det för tidigt att tala om kreditstopp. Men nya krav på högre kapitalkvoter kommer med all sannolikhet att strypa delar av finansieringen till Öst- och Centraleuropa.
– Små och medelstora företag har redan i dag ingen chans att få lån om de inte har en egen fabrik och tio år av framgångsrik verksamhet bakom sig, påpekar Ann Katarzyna Nietyksza, chef för konsultfirman Eficom i Warszawa, i en intervju med tyska småföretagarnas tidning.
När bankinspektionen i Österrike, vars banker är en ledande spelare i regionen, i slutet av förra året beslutade om strängare regler för utlåning på de lokala marknaderna utlöste det hård kritik i bland annat Rumänien.
– Först tar de hem enorma vinster och nu ska vi betala för deras girighet, dundrade Rumäniens president Traian Basescu.
Polen och Ryssland är de två länder som lär klara sig bäst i eurostormen. Ryssland på grund av sitt låga beroende av marknaderna i EU och förväntningar om höga råvarupriser. Polen på grund av en inhemsk marknad med 38 miljoner invånare och en bred medelklass med ett uppdämt konsumtionsbehov.
Polen är en av de mest välskötta ekonomierna i regionen, enligt fondförvaltaren East Capital som i sin årsprognos räknar med en BNP-tillväxt i Polen på över 2 procent.
Bra går det även för Estland, Lettland och Litauen. Slovenien, Ungern, Bulgarien, Tjeckien, Rumänien och Serbien går däremot mot ett svagt 2012. En uppdelning som tydligt påminner om eurozonens splittring i nord och syd, med tillväxt i nord och kris i den södra periferin.
