Om några veckor kommer storbankerna med sina bokslut. Det innebär en dag i strålkastarljuset för de verkställande direktörerna i SEB, Handelsbanken, Swedbank och Nordea. Men styrelserna kommer som vanligt inte att finnas med på scen.
De svenska bankstyrelserna har hållit en låg profil under den dramatiska finanskris av historiska dimensioner som just nu utspelar sig. SEB:s aktiekurs har rasat med över 60 procent sedan i somras. Men ordförande Marcus Wallenberg har inte med ett pip kommenterat utvecklingen till sina aktieägare eller kunder i svensk press under det senaste halvåret.
Få har också koll på de många och ofta anonyma ledamöter som befolkar styrelserummen. Det borde de kanske ha med tanke på den makt och det ansvar styrelserna har.
SEB:s och Swedbanks vildsinta expansion i Baltikum och bankernas stora lån till riskkapitalbolagen är händelser som ifrågasatts de senaste åren och som styrelserna i högsta grad har varit med och godkänt.
Aktiespararna är kritiska.
– När det gäller Swedbank anser vi att styrelsen har tagit alldeles för stora risker i Baltikum och Ukraina. Vi tycker dessutom att ledamöterna har brustit när det gäller finansiell riskkontroll, säger Hans Tson Söderström, ordförande i Aktiespararna.
Det handlar inte bara om Swedbank. Aktiespararna uppmanar valberedningarna i alla de fyra svenska storbankerna att se över det finansiella kunnandet i bankstyrelserna.
Har ledamöterna den rätta kompetensen?
– Traditionellt sitter ju ofta industriledare och storföretagschefer i bankernas styrelser. Men de har ju sällan någon specialkompetens när det gäller riskhantering, säger Hans Tson Söderström.
Lennart Låftman, styrelseproffs och före detta vd för femte AP-fonden, anser att det är för mycket folk i många bankstyrelser. Det gör det lätt för vd och den övriga verkställande ledningen i banken att ta kommandot på ett ohälsosamt sätt.
Även han tar upp kompetensen.
– Många ledamöter i bankernas styrelser har säkert gjort en snygg karriär och är kunniga på sitt sätt men har ändå saknat den kompetens som skulle ha behövts för 2–3 år sedan – då de första signalerna på finanskrisen visade sig. Det vill säga förstå och diskutera sambanden mellan makroekonomi och mikroekonomi, säger Lennart Låftman.
Marcus Storch, styrelseproffs och i början av 1990-talet en av huvudpersonerna i dåvarande bankkrisen (han var vice ordförande i statliga bankstödsnämnden) är försiktig med att peka finger åt någon specifik bankstyrelse. Men det gör honom inte mindre orolig, tvärtom.
– Visst blir man orolig, enormt orolig. Läget är så nytt och ingen sitter med några givna svar – varken forskare, finansfolk eller ledamöter. Jag tror alla bankstyrelser svettas rejält just nu. Ett exempel är de enorma lånen till riskkapitalbolagen med sina krångliga och svårgenomträngda strukturer, säger Marcus Storch.
Han får medhåll av Kenth Skogsvik, professor i extern redovisning och finansiering på Handelshögskolan i Stockholm. Kenth Skogsvik talar om en oroväckande och tilltagande komplexitet i hela det finansiella systemet de senaste 10 åren. Ingen har längre några säkra svar.
– Analysen kring risk i en bank har blivit extremt svår att göra. Det här beror framför allt på avregleringen inom finanssektorn som har skett internationellt. I dag måste man nästa vara doktor i ekonomi för att förstå samband och korrelationer – om ens det räcker.
I det läget är det inte lätt att vara styrelseledamot, menar Kenth Skogvik.
Ska man bli orolig över den utvecklingen?
– En bra fråga, jag tror det finns en probleminsikt hos många bankstyrelser kring detta. Men visst är det allvarligt. Du kan ju anlita de bästa ekonomerna i världen idag och ändå inte få ett säkert och tydligt svar kring finanskrisen och vad som kommer att hända, säger Kenth Skogsvik.
