Att gå omkring med en Lehman-väska här är som att spatsera runt i Anchorage i Alaska i en Exxon Valdez-jacka, supertankern som förvandlade dess stränder till oljesmet.

Galghumor?

Bitterhet?

Eller en före detta Lehman-anställd som helt enkelt inte har någon annan bra väska?

Vi följer nyfiket efter honom, sicksackande genom Manhattans morgonrusning. Mannen, i 45-årsåldern med khakifärgade byxor, en välstruken blå skjorta utan kavaj och modesta skor saktar in först efter tio kvarter, där han slinker in i en byggnad via en bakre ingång.

Bingo.

745 Seventh Avenue, Lehman Brothers huvudkontor. På skyltarna utanför den 32 våningar höga skrapans svängdörrar lyser numera Barclays Capital namn i blått. Britterna tog över huset när Lehman Brothers gick under. Det enda som påminner om att det här är Ground Zero i historiens största finanssmäll är namnen på det fallna imperiets utposter som fortfarande är uthuggna i stenfasaden; ”Tokyo”, ”Frankfurt”, ”London”.

För ett år sedan visade tv-kamerorna hur Lehman-anställda vällde ut på gatan med sina tillhörigheter i en låda.

Lehman Brothers har blivit synonymt med ansvarslöshet och girighet. Men de 26 000 i personalen var förstås människor av kött och blod som i många fall var vanliga hårt arbetande tjänstemän stolta över sitt företags 158-åriga historia.

Längst ned i huset säljs t-shirts och kepsar med emblem från New Yorks polis och brandkår med texten ”Our Heroes”.

I historien om Lehman Brothers figurerar än så länge mest skurkar. Den största av alla är förre vd:n Richard S. ”Dick” Fuld, åtminstone enligt en bok av förre Lehman-tradern Lawrence McDonald där han beskrivs som en pengahungrig galning utan kontakt med vare sig verkligheten eller de anställda.

Lagom till ettårsdagen av Lehman Brothers krasch är regissören Oliver Stone här i New York för att påbörja inspelningen av uppföljaren till filmen ”Wall Street”.

Den gången, 1987, försökte Stone teckna ett nidporträtt av en girighetskultur som han trodde hade kulminerat. Istället fick filmen det att vattnas i munnen på tusentals unga män och kvinnor som bestämde sig för att pröva lyckan i finansbranschen.

Kanske blir det samma sak den här gången. Bara ett år efter härdsmältan är bonusar, exotiska värdepapper och självförtroendet tillbaka på Wall Street som om ingenting har hänt.

I en bransch där skurken är hjälte är det inte så konstigt om allt verkar lite upp- och nedvänt ibland.