En bränd krigskassa och en styrelse som har avgått. Hanteringen av ekonomin i Stockholm Pride har i det närmaste varit urspårad. Avsaknaden av ekonomisk kontroll och styrning har varit påtaglig.

Medan det festades för fullt på det ideellt organiserade Stockholm Pride i slutet av juli förra året borde minerna bakom ridåerna ha varit mer återhållsamma. Ekonomin som festivalen lever på var långt ifrån under kontroll. Men likt fruktan för en vanlig baksmälla tycks organisatörerna under festivalens gång ha resonerat att det får blir ett senare problem. Och det blev det, skulle det visa sig.

Stockholm Prides samtliga förtroendevalda arbetar helt utan ekonomisk ersättning. Det är väldigt fint att människor vill ställa upp och arbeta gratis, men lika viktigt är att organisationen i sådana fall lyckas attrahera kunniga personer.

En genomgång av 2009 års verksamhetsberättelse för Pride tyder på en allvarlig avsaknad av ekonomisk kunskap och styrning. Där konstateras att kostnadsuppföljningen inte har fungerat och följande mening säger allt: ”Den bristande kontrollen gjorde att vi oavsiktligt förbrukade den buffert som föreningen byggt upp sedan starten 1998”.

Föreningen har alltså ”oavsiktligt” förbrukat en krigskassa som den har byggt upp under hela tolv års tid.

Sådant händer inte i en väl fungerande organisation. Aktörer som driver ideella verksamheter är sällan några stjärnor på näringsverksamhet. Men att amatörer ändå kan driva en festival har Stockholm Pride, som funnits sedan 1998, varit ett av många tidigare bevis på – det vill säga så länge det funnits sponsorer och sam- arbetspartner som ställt upp med god ekonomi. Under en mer normaliserad konjunktur har det därför varit lätt att sitta vid rodret för den ideella verksamheten med en stor håv och tackat och tagit emot.

Men det är just under svåra kristider som företag och organisationers verkliga kompetens sätts på prov och problem blir svårare att sopa under mattan. Därför är det inte konstigt att 2010 ser ut att bli festivaldödens år i Sverige.

Revisionen av 2009 visade tydligt att budgetprocessen har varit bristfällig hos Pride och att kostnaderna i flera fall har hamnat långt utanför de ramar som styrelsen tilldelat. Några verksamhetsområden hade förra året betydligt högre kostnader än planerat. I verksamhetsberättelsen slås också fast att ”planerade intäkter fallit bort”.

Det positiva i röran är ändå att organisatörerna själva nu verkar vara medvetna om sin egen cirkushantering av ekonomin. ”Förra året var ett ekonomisk tungt år för Pride vilket lett till omfattande arbete kring hur framtidens ekonomi kan säkras”, framgår av verksamhetsberättelsen. Den förra styrelsen ansåg själva att de ohållbara arbetsmetoder som använts i föreningen kring ekonomin under ett flertal år inte kunde få fortsätta. Den styrelsen har nu avgått och hoppet faller till en ny skara ideellt arbetande personer som ska hålla skeppet över ytan.

Det här är en organisation som ska kunna hantera intäkter, skulder och kostnader på totalt flera miljoner kronor. Ska den fortsätta att drivas ideellt måste den nya styrelsen vara kunnig nog att sy ihop den trasiga ekonomin. Ideella föreningar i all ära, men personer som kan hantera ekonomi är i det här fallet ett oförnekligt måste.