Det engelska ordet homestyling rotar sig i svenskan när fenomenet att iscensätta en bostad inför en visning blir allt vanligare och inte längre bara berör landets tillväxtregioner. Det är dock en stor skillnad mellan de insatser som sätts in för att höja helhetsintrycket på en storstadsvåning mot en villa i Kiruna. Jag vet.

Enligt varudeklarationen ska homestyling, eller homestaging som det också kallas, lyfta fram bostadens bästa sidor. I det ingår att ta bort överflödigt och personliga tillhörigheter som fotografier på barn, hundar och älskarinnor.

Visst. Det ligger någonting i det. Inte minst att se till så att övermöblerade bostäder upplevs som lika stora till ytan som de i själva verket är. För egen del skulle jag dock uppskatta om det fanns en viss personlighet kvar så att man kan ana att det hus eller den lägenhet som är till salu befolkas av en vanlig familj. Med tanke på de fotografier man kan ta del av på nätet och i papperstidningar känns bostäderna oftast som hämtade från Sköna hem, eller än värre, en steril kontorsmiljö.

Homestyling tog sig till Sverige utifrån USA-influenser för runt tio år sedan. Även om jag tycker att profileringen av bostäder inför försäljning blivit bättre på senare tid, och med mer varierade bilder än tidigare, visar undersökningar som Mäklarsamfundet gjort att både köpare och säljare nu börjat tröttna på fenomenet. Jag är inte förvånad.

Det finns däremot inga undersökningar i värdet av att homestyla – hur mycket högre försäljningspriset blir om man anlitar en professionell hjälp att rensa bort, flytta om och förvandla ett vanligt hem. För egen del var jag i somras med om att, utan konsulthjälp, homestyla svärmors villa i Kiruna.

Hur mycket denna homestyling bidrog till att försäljningspriset landade på dryga halvmiljonen är oklart. Jag tror däremot inte att min insats i en främmande bransch är orsaken till att en ytmässigt lika stor bostad, fast en innerstadsvåning i Stockholm, kostar tio gånger så mycket.