Dublin. Ryanairs vd Michael O´Leary är uppkäftig. Kaxigt förutsåg han utslagningen av etablerade konkurrenter och att Ryanair skulle ta tätpositionen bland det europeiska flyget. Befriad från ödmjukhet och respekt för etablissemang och vedertagna sanningar plöjer han en helt ny affärsfåra.
Michael O´Leary är Ryanairs största aktieägare efter ägarfamiljen Ryan. Och han tar gärna till stora ord.
– Vi hukar inte för någon, säger han. Vi ska klå varenda en i Europa, vi kommer inte att nöja oss med att komma tvåa eller trea och säga att vi i alla fall kämpade väl.

Hans kaxiga framtoning har en del fog för sig. Michael O´Leary är mannen som både räddat Ryanair från undergång och tagit bolaget till de riktigt höga höjderna. När Ryanair stod på ruinens brant i slutet på 1980-talet var han ägaren Tony Ryans unga, högra hand som åkte till USA och studerade den amerikanska lågprispionjären Southwest Airlines.
Väl tillbaka på Irland introducerade han den nya affärsmodellen med låga biljettpriser, många avgångar och minimal service för ägarfamiljen Ryan och den övriga styrelsen. De bestämde sig för att pröva konceptet.
– Det framstod bländande uppenbart, att om vi inte kunde konkurrera ut Aer Lingus med bättre business-class och bättre service skulle vi alldeles säkert kunna erbjuda bättre biljettpriser, säger Michael O´Leary.

15 år senare sitter de med facit i hand. Ryanair är Europas största lågprisflygbolag med cirka 27 miljoner resenärer per år och vinstnivåer på över 20 procent. Genom sitt priskrig har uppstickaren fått anrika British Airways att lägga ner all trafik på Irland och gått om ärkerivalen, Irlands gamla monopolföretag Aer Lingus i storlek flera gånger om. Näst efter linjen London-Paris är London-Dublin Europas mest trafikerade - och Ryanairs mest lönsamma. I dag kommer över en tredjedel av vinsten från den sträckan.
Den grundläggande affärsidén kopierades från Southwest Airlines. Precis som det amerikanska bolagets ledare, Herb Kelleher, är O´Leary intelligent och karismatisk, rättfram och social. Båda vinnlägger de sig om att vara en i gänget och tvekar inte att rycka in vid bagagebandet om så skulle behövas.

Därvid upphör likheterna. Medan Southwest Airlines försökt linda in hela företaget i ett kärleksskimmer genom att kalla hemmaflygplatsen för Lovefield och skriva manifest om den värme och omsorg som såväl kunder och personal ska åtnjuta, så har Michael O´Leary gjort sig till ovän med både personal och kunder. Personalvård och kundservice kommer långt ned på prioriteringslistan.
– Nej, vi ska inte servera en jävla kopp kaffe. Vi tar bara 19 euro för en biljett, säger Michael O´Leary.
Lika charmerande som O´Leary är en solig dag, lika domderande och skräckinjagande är han en mulen dag. Genom sitt delvis ovårdade språk och många tillspetsade och utmanande uttalanden har han kommit att beskrivas som en vildsint översittartyp.

Från början var Michael O´Leary en väluppfostrad överklasskille med utbildning från den finaste privatskolan på Irland. Det döljer han numera så gott han kan. Han har för länge sedan slängt både slipsen och kavajen och går numera omkring i jeans och en generöst uppknäppt skjorta. Och de dagar han gör ett handtag på golvet slänger han käft precis som alla andra.
I hans privata umgängeskrets ingår personer ur flygbranschens toppskikt, såväl Herb Kelleher som Terry Morgan, chef för bolagets viktigaste flygplats Stansted, utanför London.

– Lika aggressivt som han behandlar sin personal, behandlar han kunder och konkurrenter. Ryanair erbjuder billiga biljetter och ser till att planen oftast anländer i tid, men du kan inte förvänta dig att de ska vara trevliga eller servera en drink, säger Siobhan Creaton, börsreporter på The Irish Times, som nyss kommit ut med den första boken om Ryanair.

Michael O´Leary har lyckats pressa landningsavgifter som ingen tidigare trott var möjligt och till och med få mindre flygplatser att betala för att Ryanair skulle landa där. Under benämningen reklamavtal satte bland annat Nyköpings kommun in 55 miljoner kronor på Ryanairs konto. I utbyte lokaliserade lågprisflygbolaget sitt skandinaviska nav till flygplatsen Skavsta.
2001 lyckades Michael O`Leary få den belgiska flygplatsen Charleroi utanför Bryssel att skriva ett förmånligt landningsavtal på 15 års tid. Det har granskats ingående av EU-kommissionen, som anser att det snedvrider konkurrensen. I våras beslutade EU att Ryanair skulle tvingas betala tillbaka subventionerna. Ett beslut som Ryanair och Michael O´Leary förstås tagit strid om. För att få upprättelse har de drivit ärendet till EU-domstolen .
– Vi förhandlar för att förvissa oss om att inte betala mer än vi behöver. Ingen flög till Charleroi så de sänkte priset. Det är helt i enlighet med de marknadsekonomiska principerna. Flygplatser måste lära sig att de måste konkurrera. Monopol leder till katastrof, säger Paul Fitzsimmons, informationsdirektör och talesman för Ryanair, tidigare journalist i Belfast på statliga tv-kanalen BBC.

Han har bara arbetat på bolaget i tre år, men redan gjort sig känd som en frispråkig och skrupelfri man. Han tvekar inte att hota och smutskasta de journalister som granskar företaget kritiskt.
I dag tar den något kortvuxne mannen emot SvD Näringsliv i ett minimalt konferensrum i markplan på huvudkontoret i Dublin. Hela byggnaden är enkel, en skokartong byggd i betongmoduler. Paul Fitzsimmons bjuder på en kopp automatkaffe, betald ur egen ficka.
– Vi gör nästan allt annorlunda. Vår filosofi är att ifrågasätta allt. Bland annat av den anledningen har vi valt att anställa personal som saknar flygbakgrund. Vi vill inte att folk kommer hit med något gammalt bagage och gamla idéer om hur saker och ting ska göras, säger Paul Fitzsimmons.
Aldrig tidigare hade något europeiskt flygbolag kommit på tanken att strunta i kundvården. Den som blir av med sitt bagage hos Ryanair eller missar ett anslutningsflyg på grund av flygbolagets förseningar kan inte räkna med någon kompensation. Den som behöver låna rullstol på flygplatsen får betala för det.

Ombord på Ryanairs flygningar serveras inte heller någon gratismat. Den som ändå vill äta kan beställa en plastmugg varma koppen för 30 kronor och en miniburk cola för 15 kronor. För kabinpersonalen är försäljningen en förutsättning för deras uppehälle. Eftersom baslönen bara motsvarar en halv månadslön. Resten är provision på ombordförsäljningen.
I sitt eget informationsmaterial beskriver sig Ryanair som ett ”billighetsflyg utan krusiduller”. Inte många andra företag skulle välja en liknande formulering. Medan de flesta bolag med självaktning strävar efter att positionera sig upmarket, för att kunna ta ut högre priser, gör Ryanair tvärtom. De klär av själva flygresandet plagg efter plagg och har i många kunders tycke kommit obehagligt nära skammens gräns.

– Vårt erbjudande är enkelt. Vi säljer billiga biljetter och anländer i tid. Om du betalat 500 kronor för en flygbiljett... vad förväntar du dig? Om du betalar motsvarande summa för att åka buss eller tåg kan du inte heller komma och kräva ersättning för borttappade väskor, säger Paul Fitzsimmons.
Även personalförmåner är ett minne blott. I dag får flygpersonalen betala sina uniformer, den mat och det vatten de dricker ombord. Att använda mikrovågsugnarna är strängeligen förbjudet. Det sliter ut dem i förtid.

Medelåldern inom företaget är låg, 27 år. Personalomsättningen bland kabinanställda är hög. Det tycker dock Paul Fitzsimmons varken är konstigt eller problematiskt.
– Den tiden är förbi då det var en stor ära att arbeta som flygvärdinna eller steward, då de sågs som ambassadörer för sitt land och bara diplomater och rika människor hade råd att flyga. I dag är det ungdomsjobb inom serviceindustrin, precis som jobb på kafé, bar, hotell eller snabbköp.
Inte heller bekymrar det honom att den unga personalen ombord saknar erfarenhet av säkerhetsarbete inom flyget.

– Nej, de är inte så erfarna som SAS personal, de har kraschat betydligt fler gånger. Vår personal har dock exakt samma säkerhetsutbildning som all annan flygpersonal på alla andra flygbolag, säger Paul Fitzsimmons.
Variationerna i anställningsvillkor är stora. Nyckelpersonal blir efter en tid i företaget erbjuden optionsprogram och får även fin löneutveckling. Personer i ledande ställning kan få lönepåslag på nivåer väl över företagets vinstmarginaler på i genomsnitt drygt 20 procent.
En allt större andel av personalen är numera inhyrd och kommer från 20 länder i hela Europa. De senaste rekryteringarna har gjorts i östra Europa. Både polska och lettiska besättningar har anställts av Crewlink, det bemanningsföretag som numera förser Ryanair med både piloter och kabinpersonal. Första året är en provanställningsperiod utan sjuk- och pensionsersättning.

– Risken är att personalens lojalitet minskar. De vet om att de är helt utbytbara. Den goda viljan är inte så stor när du är helt utmattad, säger Siobhan Creaton.