Det går att föra fram minst tre argument till varför Swedbanks ivrighet att skyffla ut tio miljarder till ägarna inte är en så briljant idé.

Metoden

Att köpa tillbaka egna aktier över börsen ska enligt skolboken ge samma effekt som att aktieägarna får pengarna direkt i näven. Antalet aktier blir färre, vilket gör att vinsten per aktie stiger och aktiekursen pressas upp. I teorin. Kanske är det en förklaring till varför Swedbanks aktie fallit något mindre än konkurrenterna i de senaste veckornas börsoro. Men den glädjen kan bli kortvarig. Om det blåser upp till en rejäl bankstorm i Europa i höst, vilket det redan finns tecken på, kommer inga stödköp i världen förhindra att Swedbank-aktien dras med. Ägarnas tio miljarder kommer då att ha blåst bort lika snabbt som ett leksaksparaply i en orkan.

Arrogansen

Riksbanken, Finansinspektionen och regeringen är eniga om att det klokaste vore om Swedbank behöll sina pengar. Varför ska bankens ledning och ägare lyssna på dem? Tja, av inget annat skäl än därför utan deras livräddande insatser hade Swedbank vilat på samma företagskyrkogård som Enron och Lehman Brothers. Att visa tacksamhet och rätta in sig i ledet är kanske att begära för mycket, men frågan är hur välvilliga myndigheterna skulle vara om Swedbank ännu en gång kommer med mössan i hand.

Förtroendet

När Michael Wolf våren 2009 gjorde sitt första framträdande som vd på en bolagsstämma i Swedbank valde han att prata om Sparbankrörelsens anrika historia. Det var lätt att förstå, nuet var inte mycket att skryta med, banken gjorde då kreditförluster i mångmiljardklassen. Sedan dess har Swedbank gjort allt för att framställa Baltikum och Ukraina som en parantes i en annars stensäker banks historia, allt i ett försök att renovera ett skadat renommé. Att då bara två år senare ens löpa risken att återigen dra på sig kritik för hasardartat beteende är svårbegripligt. Förtroende byggs inte på så kort tid.

Det är visserligen sant att Swedbank idag har en starkare kapitalsituation än många andra banker. Men det är för det första något man kan förvänta sig av en bank som snuddat vid undergången. För det andra blir det lätt märkligt att prata i termer av för mycket kapital i banksammanhang.

I slutet av 2007 hade Swedbank skulder som var 24 gånger det egna kapitalet, idag är siffran nere på 18 gånger. Fortfarande en saftig hävstång i ett läge när marken gungar under hela Europas ekonomi. Att storägarna, däribland Folksam och Christer Gardells Cevian, i det läget inte kan låta bli att mjölka ut några extra miljarder väcker misstanken att de inte är så långsiktiga ägare som de ibland vill ge sken av. Om de inte vet något som vi andra missat, förstås.