Att avgöra vad en aktie är värd när den högfrekventa handeln på dagens börser pågår blir ungefär som att försöka bestämma var en elektron befinner sig. Aktiekursen vibrerar högfrekvent när aktierobotarna köper och säljer värdepapper så snabbt att det får de vanliga börskurserna att framstå som om de vore huggna i sten.

Se på illustrationen ovanför! Det är ett fotografi av en verklig fjällkedja i Argentina, som bildbehandlats av den tyska konstnären Michael Najjar. Han slogs av hur lika bergstopparna var de börskurvor han såg i tidningarna. Genom att manipulera bilderna han tagit fick han bergstopparna att följa världens viktigaste aktieindex – Dow Jones Industrial Average – under perioden 1980–2009.

Det är ungefär så som den traditionella handeln på börserna framstår i dag, som om tiden stod stilla. Men Michael Najjar hade kanske inte reagerat om inte kurvorna på de flesta av världen börser också är påfallande lika, med lite variationer upp och ned. Om Tokyobörsen faller, brukar de europeiska börserna falla nästa dag; faller London sker detsamma i New York, men under dagen kommer kanske nyheter som lyfter de amerikanska kurserna igen och det påverkar i sin tur handeln i Kina och Japan nästa dag, i ett evigt kretslopp.

På samma sätt påverkar olika aktier inom samma bransch varandra på en börs. Kommer ett skogsföretag ut med en överraskande bra kvartalsrapport betyder det att sannolikheten för att de övriga skogsbolagen går bra är stor. Därmed lyfter sig kurserna för dessa företag, trots att de själva inte kommit ut med ny information.

Att utnyttja information från en börs för att handla på en annan börs, eller att utnyttja information om ett företag till att handla i ett annat företag kallas för arbitrage. Eftersom obalanser av den här sorten på aktie- eller valutamarknaderna innebär nästan riskfria möjligheter till förtjänst korrigeras kurserna snabbt igen. Det är lätt att se att den som först upptäcker en arbitragemöjlighet och som först hinner handla har en stor fördel.

Teoretiskt sett går det inte att skicka ett meddelande snabbare än med ljusets hastighet. I ett datanätverk används begreppet latens (på engelska: latency) för att beskriva den tid som det tar för att ett skickat meddelande får ett automatiskt svar. Måttenheten är oftast millisekunder, eller tusendels sekunder.

Att börsmäklarna vill placera sina datorer så nära börsdatorerna som möjligt har fått stor uppmärksamhet. Därigenom tar det aningen kortare tid att kommunicera med börsen.

Men lika mycket handlar det i branschen om konkurrensen mellan börserna i snabbhet, och hur fort det går att föra över signalerna från en marknad till en annan.

Londonbörsen beslöt sig 2009 för att införa ett handelssystem som de hävdar är världens snabbaste. Det har utvecklats av MilleniumIT, ett företag med rötter i Colombo på Sri Lanka. It-företaget fick i uppdrag att utveckla ett handelssystem för börsen där och angrep problemet på ett så innovativt sätt att Londonbörsen köpte inte bara systemet, utan hela företaget för 190 miljoner kronor.

Det handelssystem som Londonbörsen använde tidigare, TradElect, var bara två år gammalt och hade kostat 420 miljoner kronor att utveckla. Införandet av det nya systemet skedde i slutet av 2010, men Londonbörsen har redan sålt Millenium-systemet till Oslo, Johannesburg, New Delhi och Ulan Bator-börsen i Mongoliet. Dotterbolagets omsättning är uppe i 525 miljoner pund.

Millenium-systemet gör det möjligt att genomföra en handel på 100 mikrosekunder (en mikrosekund är en miljondels sekund).

Eftersom de flesta möjligheterna till arbitrage finns mellan olika börser och i valutahandeln, pågår det en intensiv konkurrens mellan de företag som erbjuder datakommunikation mellan städer och olika länder.

Företaget AlgoSpan öppnade till exempel den 19 oktober en dataförbindelse mellan London och Stockholm där latensen bara är 11,045 millisekunder.

Detta är optiska kablar som är reserverade för finansbolag och högfrekvenshandlare. De kallas därför för dark fibre networks, där ordet dark/mörk inte har något med färgen att göra utan att nätverken inte är öppna för andra. Google använder sig också av dark networks för att informationsflytten ska gå snabbare.

Högfrekvenshandlarna behöver inte bara skicka köp- och säljorder snabbt. De behöver all information som kommer från börserna som rådata för att kunna använda sina algoritmer.

–Mängden data som skapas av HTF/algoritmisk handel är enorm. Dessa maskiner läser gigabyte med information varje dag för att avgöra när de ska handla och genomför sedan sina transaktioner på upp till 50 marknader simultant, skriver Larry Tabb i Wall Street and Technology.