Trots att en majoritet av rumänerna motsätter sig regeringens krispolitik kan de inte längre påverka utvecklingen. På bilden en spårvagn i Bukarest med en bild från upproret i Timisoara som ledde till kommunistregimens fall.
Foto: Vadim Ghirda/AP
En iskall vind piskar fram över gatorna i Bukarest. Taxichauffören Stefan Canuta, 36, springer ut i snön för att öppna passagerardörren. Han har bara en sommarjacka och gymnastikskor på sig men tycks inte bry sig om kylan och snömodden.
Så fort han sitter bakom ratten börjar han skälla på politikerna i landet. ”Ett gäng korrupta och maktgalna idioter”, gormar han på en blandning av tyska, engelska och rumänska.
– De har kört landet i botten, anklagar han. Det här är Europa, påstås det. Men vi har knappt mat för dagen.
Stefan Canuta bor tillsammans med sin 31-åriga hustru Florina och två barn, 6 år och 9 månader, i en kall och fuktig 4-rummare som familjen delar med brodern, dennes familj och den 63-åriga modern. Allt i allt är de 11 personer.
För taxibilen betalar Stefan Canuta 100 lei om dagen till ägare, cirka 245 kronor. Till det kommer bensinen. Det som blir över efter ett pass på i snitt 10-12 timmar ger en inkomst som sällan överstiger 3 000 kronor i månaden. Och ibland är det inte mer än 1 500-2 000 kronor som blir över, och då är det vänner och släkt som ser till att barnen får något att äta.
Genomsnittslönen i Rumänien låg förra året på 3 568 kronor efter skatt enligt Nationella Prognoskommissionens uppskattningar. Reallönen sjönk 2009 med 3,3 procent och väntas i år öka med blygsamma 0,2 procent. Bruttonationalprodukten per invånare motsvarade 2008 inte mer än 47 procent av snittet för de 27 EU-länderna, varav flera av dessa är nästan lika fattiga som Rumänien.
Trots detta kommer nu rumänerna att få dra åt svångremmen ytterligare när den nya regeringens sparåtgärder träder i kraft. Strax före jul bildades en ny borgerlig regering under premiärminister Emil Boc. Sedan dess är det budgetdisciplin som gäller, något som väckt Internationella Valutafondens uppskattning.
En majoritet av rumänerna motsätter sig dock regeringens stopp för löne- och pensionshöjningar samt beslutade nerdragningar med tiotusentals arbetsplatser i den offentliga sektorn, allt för att sänka budgetunderskottet från 7,3 procent 2009 till 5,9 procent i år.
I Rumänien har väljarna ingen chans längre att påverka utvecklingen. Samma sak gäller för Ukraina där Viktor Janukovitj i helgen vann presidentvalet med knappt tre procentenheters försprång och nu står inför uppgiften att vända förra årets BNP-ras på cirka 15 procent till årligen 6-7 procent som Ukraina växte med före krisen.
Nervöst sneglar marknaderna nu mot Ungern, Tjeckien, Slovakien, Lettland, Polen och Bosnien-Hercegovina där det i år hålls enderas parlamentsval eller presidentval. Polen och Tjeckien växer kraftigt och betraktas inte som problematiska.
I fokus är däremot Ungern som visserligen återhämtar sig relativt snabbt och inte längre tänker utnyttja hela IMF-stödet på 20 miljarder euro. I januari kunde Budapest dessutom placera en upplåning på två miljarder dollar på marknaderna utan några som helst svårigheter.
Problemet med Ungern är snarare att landet är politiskt polariserat i en omfattning som saknar motstycke i Europa. En seger för det borgerliga oppositionspartiet Fidesz i parlamentsvalet i april skulle visserligen skapa mer stabilitet jämfört med dagens socialdemokratiska minoritetsregering.
Men Fidesz vallöften är frikostiga, och budgetunderskottet beräknas bli nästan dubbelt så högt som den sittande regeringens eftersträvade 3,8 procent av BNP.
Osäkerhet råder också inför valet parlamentsvalet Lettland i oktober, framför allt vad gäller den sittande regeringens förmåga att hålla ut till valdagen.
