Mikael Wokander jobbade nästan 40 år på Skatteverket. När han kom till rättsenheten och fick ta hand om klagomål anser han att han blev medveten om en mängd fel och brister inom skattemyndigheten. Resultatet blev en bok.
För två år sedan som beslutade Mikael Wokander att han inte ville komma tillbaka till Skatteverket en gång till efter en semester. Han läste en artikel i SvD Näringsliv om ryskan Vera Efron som blev ruinerad på grund av skattemyndigheternas övergrepp. Han tog kontakt med henne och hjälpte henne en del. Hon föreslog att han skulle skriva en handbok med råd om hur man agerar som privatperson om man kommer i delo med skatteverket.
Mikael Wokander författade en sådan bok och när den var färdig kom de överens om att han skulle skriva om sina upplevelser på skatteverket.
Boken, Skattmasens manifest- inspiration för skattebetalare, kom ut i höstas.
Du är inte nådig i din kritik mot din gamla arbetsgivare?
- Nej, varför skulle jag vara det. Jag har sett så många övergrepp begås mot enskilda individer. Det är ett svenskt fenomen detta att vara så underdånig mot myndigheter. Vi är alldeles för fega trots att vi i varje fall på papperet har en stark ställning gentemot våra myndigheter. Men vi utnyttjar inte det.
Du skriver i boken att det är egna företagare och invandrare som är mest utsatta för skattemyndighetens förtryck?
- Ja, de grupperna är misstänkta redan från början, liksom. Det vet man väl att direktörer ljuger, och invandrare, ja, de är allmänt opålitliga och dessutom förstår man inte vad de säger. Så går snacket.
Du påstår också att myndighetens medarbetare ljuger och förföljer folk. Men är det i så fall ingen som gör något åt det?
- Nja, det finns förstås mycket hyggligt folk inom kåren också. Alla är definitivt inte skurkar. Men personalen får inte reda på allt. Kritik diskuteras inte. Det hålls inom väggarna av cheferna. Det är vissa rötägg som missköter sig. Det underliga är att de kan vara kvar.
Du har själv arbetat inom skatteverket i nästan 40 år men skriver boken först nu. Varför avslöjade du inte ”skurkarna” tidigare?
- Det var först när jag kom på rättsenheten och hade hand om klagomål som jag blev riktigt medveten om vad som försiggick.
Har du märkt någon reaktion bland dina tidigare kolleger sedan boken kom ut?
- Ja, det har utbrutit plötslig rädsla hos vissa. Och det diskuteras mycket, har jag förstått. Och det är bra.
Tror du att din bok gör klimatet bättre på myndigheten?
- Det är åtminstone min önskan. Det skulle räcka om man följde lagarna, de behöver inte nödvändigtvis ändras. Dessutom borde det klarläggas att den som är föremål för utredning inte ska behandlas som brottsling. Man ska behandlas som misstänkt och ha alla de rättigheter som en sådan har.
- Dessutom tror jag man skulle vinna på att dela myndigheten – en myndighet för kontroll och en för service till allmänheten.
