HQ meddelade i slutet av maj att bolaget behövde en nyemission på 600 miljoner kronor för att klara förlusterna i sin härjade tradingportfölj - det vill säga bankens egen handel med derivat.
Under andra kvartalet bedömdes förlusterna uppgå till 200 miljoner. Men det räckte inte, skulle det visa sig. Siffran växte några veckor senare till 300 miljoner. Då blev kapitalbehovet akut och man sålde av den lukrativa fondverksamheten för att få in 850 miljoner – som då bedömdes räcka.
Men nu kommer ett sista facit som visar att inte heller det var tillräckligt. Den totala smällen drog i väg till 1,2 miljarder kronor. Att det, den här gången, är den verkliga slutsumman känns alltså inte helt tillförlitligt.
De skenande förlusterna gör att banken måste plocka pengar i förtid från den planerade nyemissionen som skulle ske i september och där bland annat Öresund ställer upp med kapital. Emissionen i september, på upp till 1 miljard kronor, skulle göra det möjligt för HQ att kunna köpa tillbaka fonderna från Öresund. Nu utnyttjas alltså de pengarna för att täcka tagna förluster.
HQ har gått på knäna och lyckats samla in pengar från alla möjligt håll. Mats Qviberg och Mats Qvibergs fru har ställt upp med lån ur egen ficka. Banken går med håven och samlar in pengar där de råkar finnas. Om HQ nu klarar sig ur sin akuta kris kan den helt och hållet tacka ägarna och dess nätverk.
Om de inte hade lyckats få in det här kapitalet hade banken inte klarat sin kapitalteckningsgrad. Och hade man inte klarat det hade banktillståndet rykt.
Den största räddaren i dramat är Öresund - ett fristående investmentbolag vars aktieägare får agera räddare i nöden. Det är absurt i sig att ett bolag ska rädda ett annat, av inget annat än kompisskäl. Öresunds aktieägare får alltså vara med och sponsra en härjad tradingportfölj – där en person satt vid spakarna och tog enorma risker.
Det är ungefär som att familjen Wallenberg skulle kräva att SKF skulle betala för SEB. Sådant händer inte i en vanlig företagsvärld.
