Inte på tolv år har kronan varit så stark mot euron som den är nu och från exportföretagen ställs allt fler krav på att Riksbanken ska sänka styrräntan.

Men Riksbanken lär knappast ta hänsyn till företagens högljudda krav. De får helt enkelt inte använda räntan som verktyg för att påverka kronkursen, berättar Martin Flodén, professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet.

– Räntan är naturligtvis det tydligaste instrumentet för att påverka växelkursen. Men Riksbanken har inget mål för växelkursen. Därför vill man inte, och ska inte, använda den. Man har inte det uppdraget, säger han.

LÄS MER: Lägre inflation öppnar för räntesänkning.

Men även om räntan är bortplockad ur verktygslådan finns det sätt att påverka kronans kurs – om än något okonventionella.

Det tydligaste alternativet är kanske vad man kan kalla den schweiziska modellen, där man mer eller mindre knyter valutans växelkurs till andra valutor.

– Man kan naturligtvis göra som Schweiz, som i princip har satt ett tak på sin växelkurs. Men då förlorar man kontrollen över sin egen penningpolitik, genom att man måste sätta samma ränta som de länder som man har fast växelkurs mot, säger Martin Flodén.

Resultatet av att fixera kronan mot euron – eller en ”korg” med valutor där euron är en av flera – skulle alltså ändå bli en kraftig sänkning av räntan till den som gäller i euroområdet. Därtill skulle hela målet med penningpolitiken bli att hålla fast vid sin växelkurs, precis som det var i Sverige innan man släppte kronan fri i början av 90-talet.

– Vi hade ju en fast växelkurs förr, kopplad mot bland annat D-marken. Men då kunde vi inte använda räntan för att påverka konjunkturen, allt gick ut på att försvara den fasta växelkursen, säger Martin Flodén.

Dit lär vi knappast återvända, tror Martin Flodén. Tillbaka på ruta ett, alltså.

Men nästa recept för att få till ett kronras är än mer exotiskt. Det handlar om att ”snacka ner” Sverige.

– Man kan ju göra negativa uttalanden om framtiden från officiellt håll, för att påverka marknadens förväntningar negativt och på så sätt försöka sänka värdet på kronan. Normalt sett är problemet naturligtvis det omvända, att man vill få upp omvärldens förtroende för landet genom positiva uttalanden, säger Martin Flodén.

Och vill man vara riktigt säker på att uttalandena får effekt – ja, då får man helt enkelt besanna dem.

– Man kan naturligtvis också bedriva en oansvarig finanspolitik och se till att det går sämre för Sverige för att sänka kronans värde, säger Martin Flodén.

LÄS MER: Vice riksbankschef: Kronan starkare än väntat.

Nu är inget av de tre alternativen ovan särskilt realistiska, påpekar Martin Flodén. Snarare borde vi kanske helt enkelt acceptera den höga kronkursen.

– Nu har vi valt att ha en flytande växelkurs och då är det naturligt att kronan är stark när Sverige går bättre än omvärlden. Det är liksom en del av spelreglerna, och vissa vinner på det medan andra förlorar. Just nu är det en nackdel för exportindustrin, men de får i stället en fördel när det går dåligt för Sverige, säger han.

Det senaste exemplet som illustrerar hur fördelarna och nackdelarna jämnar ut sig är inte äldre än tre år, berättar Martin Flodén. Med en kraftigt försvagad krona mot euron fick Sverige klara konkurrensfördelar mot euroländerna – bland annat vår granne i öst.

• LÄS MER: Stark krona hotar skogsindustrin.

– Då blev Finland väldigt arga för att vi hade en flytande växelkurs, eftersom de fick en konkurrensnackdel gentemot oss av den starka euron. Under den perioden gynnades våra svenska exportföretag på ett turligt men lite orättvist sätt – och nu drabbas de lite orättvist åt andra hållet. Det blir lite mer volatilt med flytande krona, men det får man leva med, säger han.

ANALYS: Dags för Stefan Ingves att agera.

Och om nu exportindustrin ändå vill påverka Riksbanken att sänka räntan, bör man kanske ändra sin argumentation, tycker Martin Flodén.

– Man kan få samma effekt genom att uppmuntra Riksbanken att uppfylla inflationsmålet och hjälpa konjunkturen. Nu är argumentationen lite felaktig, säger han.