Men det kan också handla om att de vill betala en så låg garantiavgift som möjligt.

Det är fritt för varje bank och finansinstitut att välja om de vill ta del av statens garantier för upplåningen på medellång sikt. Genom att finansmarknaden får dessa garantier ska den börja fungera mer normalt. Det är tanken.

Finansminister Anders Borg förutsätter att alla, som drar nytta av att den finansiella stabiliteten återställs, också är med och bidrar. Det kostar nämligen att delta. Hur mycket och hur avgiften ska räknas ut är oklart men bestäms av Riksgälden.

Om uppgifterna stämmer att Handelsbanken inte tänker delta låter den i praktiken andra betala för den stabilitet som förhoppningsvis uppnås. Ett egoistiskt beteende som knappast kommer att uppskattas av branschen.

Om Handelsbanken tror att de kan stå utanför, för att de är så stabila att de inte kan drabbas, är det en allvarlig felkalkyl. Ingen bank går säker. Det visar de senaste månadernas händelser.

Och vem vill göra affärer med en bank som står utanför garantierna? Handelsbanken är tämligen ensam om att tro att man på egen hand klarar finanskrisen. Högmod går före fall.

Riksbankschefen Stefan Ingves förordar låga och enhetliga avgifter i garantiprogrammen för att få ett brett deltagande. Det rådet bör regeringen följa.

Och det är kanske där skon klämmer för Handelsbanken. De vill förhandla fram en låg avgift.

Men det svenska paketet är del av ett stort EU-paket och ingår tillsammans med olika räddningspaket runtom i världen - inte minst i USA - i ett brett försök att få bukt med finanskrisen.

Det är med andra ord lite större än en enskild svensk banks försök att schackra om priset.