När det gäller blöjor och vårdpersonal kräver riskkapitalisterna stenhårda besparingar. Det har höstens skandal kring vårdbolaget Carema och dess ägare riskkapitalbolaget Triton visat. Men när det kommer till den egna kompensationen lyser måttfullheten med sin frånvaro.

De senaste tre åren har världen skakats av lågkonjunkturer och global finanskris. Men för de svenska riskkapitalisterna har det varit fortsatt guldkantade år. SvD Näringslivs genomgång av deklarationerna för cheferna i dessa ofta hemlighetsfulla bolag visar på astronomiska inkomster, som i många fall får en vanlig börsbolagsdirektör att framstå som lågavlönad.

Det numera så hårt kritiserade Tritons medgrundare Jan Åkesson har de senaste tre åren haft en sammanlagd inkomst av tjänst och överskott av kapital på över 40 miljoner kronor. Gustav Bard, Nordenchef för 3i som sålde Carema till Triton, tjänade bara under fjolåret 30 miljoner kronor.

Ändå hamnar de långt ned i branschens inkomstliga. Den toppas av Nordic Capitals Robert Andréen med sammanlagda inkomster på 230 miljoner kronor.

En annan kändis, Björn Savén på IK Investment, hamnar på tredje plats med 107 miljoner.

Men på topplistan vimlar det också av doldisar som nästan aldrig figurerar i medierna, som aldrig utåt behöver försvara ett beslut men som badar i pengar.

Nordic Capitals Anders Hultin har på tre år tjänat 153 miljoner kronor och kollegan på samma firma, Ulf Rosberg, 96 miljoner. Jan Ståhlberg på Wallenbergsfärens EQT har dragit in drygt 100 miljoner och Thomas von Koch 86 miljoner. Namn som 99,9 procent av svenska folket sannolikt aldrig hört talas om.

Siffrorna avser både inkomster i form av lön och överskott av kapital. Den absoluta lejonparten av pengarna kommer från den senare kategorin.

Det är genom vinstdelningen i fonderna som riskkapitalets chefer har blivit rika. Enkelt uttryckt får de cirka 20 procent av avkastningen över en viss nivå på de investeringar som fonden gör (se faktaruta).

Trots de enorma inkomsterna som vissa chefer redovisar i sina deklarationer kan det utgöra bara en liten del av vad de tjänat sammanlagt.

– Mycket har inte tagits hem till Sverige utan ligger i privata bolag i olika skatteparadis som till exempel Luxemburg. Hur mycket det rör sig om vet vi inte, men den totala vinstdelningen i de här bolagen handlar ju om miljardbelopp, säger Göran Haglund på Skatteverket som sedan en tid hårdgranskar riskkapitalets verksamhet.

Det kan förklara varför en del av branschens verkliga kändisar redovisar jämförelsevis blygsamma inkomster. Faktum är att de 46 miljoner som EQT:s vd Conni Jonsson har tjänat de senaste tre åren är förvånansvärt lite. Det menar flera personer med insyn i riskkapitalbranschen. Conni Jonsson uppskattas ha dragit in vinster i miljardklassen, men med inkomster på 46 miljoner hamnar han långt efter flera av sina underlydande.

Att det handlar om mycket stora pengar som har betalats ut i vinstdelning är helt klart. Wallenbergs Investor, som är största investerare i EQT:s olika fonder, avslöjade att bolaget under åren fått cirka 25 procent av denna vinstdelning som annars brukar gå till cheferna. 1994–2006 var Investors del totalt 3 miljarder kronor, vilket indikerar att Conni Jonsson och de andra kunnat cheferna kunnat dela på ett flera gånger större belopp.

De stora inkomsterna har hamnat under myndigheternas lupp. Hittills har cheferna skattat för kapitalinkomster när vinsterna plockats hem, eller 25 procent.

Men Skatteverket menar att vinstdelningen bör beskattas som inkomst av tjänst, med en skattesats på 56 procent. Rättsliga processer pågår och frågan är ännu inte slutgiltigt avgjord.

Flera av riskkapitalbolagens chefer har också enorma vinster att se fram emot efter ett antal lyckade affärer de senaste åren.

Nordic Capital har i år sålt läkemedelsbolaget Nycomed. Vinsten blev den största i riskapitalbranschens historia, Nordic Capitals totala reavinst var enligt Dagens Industri 22 miljarder kronor.

Nordic Capital ägde bolaget i sex år. Med riskkapitabranschens vinstdelningsmodell kan det handla om vinster i miljardklassen som kan hamna i fickorna på bolagets partner – på en enda affär.

LÄS OCKSÅ Patricia Hedelius: Finanselitens hemliga kopplingar till riskkapitalet