Juli 1966: ”Guld och ekonomisk frihet är oskiljaktiga”. Alan Greenspan, Amerikanska centralbankens blivande chef mellan 1987 och 2006.

Aten, den 18 oktober 2011. Ett avgrundsvrål hörs några meter från det grekiska parlamentet. En ung man med bar överkropp kastar gatsten mot en kravallpolis. Bicepsmusklerna flexar och knallskott smäller nervöst från 7 000 poliser, vars adrenalinstinna ögon stirrar ut ur kravallhjälmarna. Det tycks som om en magnetisk dragningskraft sugit alla 100 000 personer till Syntagmatorget mitt i Aten.

När börskurser störtdyker, pensionerna plötsligt känns som lättflyktiga gaser och finanskrisen andas kalla pustar, sprider sig paniken. Runt om i världen. Alla undrar: Vad kan man hålla fast sig i? Vad kan man lita på?

Det är då alla finanshänder krampaktigt greppar guldet - vars pris stigit från 140 kronor per gram 2007 till 380 kronor i november 2011.

Väg 95, nära Björkliden i Västerbotten, den 16 november 2011.

Strålkastarna på hyrbilen famlar i mörkret. Vi passerar tomma gistna hus. Tallarna rusar förbi och mobiltelefonerna är döda.

– Jääävlar.

Fotografen Magnus stampar på bromspedalen. Renen står mitt på vägen och tittar på oss. Vi rullar förbi. Sakta. Och svänger av på en frasig grusväg mot Björkdal, 40 kilometer väster om Skellefteå. Inget tyder på att vi är vid en av Sveriges två renodlade guldgruvor, som förra året omsatte 330 miljoner kronor och gav smått osannolika 100 miljoner kronor i vinst - 31 procents vinstmarginal.

Två timmar senare är allt becksvart. Vi är 265 meter under jord. Klick. Sex strålkastare slås på mot gruvväggen längst in i gruvschaktet där det droppar ödesmättat från taket. Plötsligt glimmar det vagt i strålkastarskenet. Guldet ligger i en linjalbred ojämn linje, ser ditmålad ut, som en installation.

Sedan tar ljudet andan ur oss. Det låter som världens största slagborr. Borriggen snurrar och dunkar klingande in sig över fyra meter i berget. Sedan sprängs det, malmen körs ut i gigantiska grusliknande högar och sedan in i anrikningsverket där guldet skiljs ut.

– Vi bryter malmen både i dagbrott och under jord, totalt runt 1,2 miljoner ton per malm år och av det blir drygt ett ton rent guld, säger arbetsledaren Anders Gavelin, genom oväsendet.

Det glimmande guldet är lika mytomspunnet som andliga väsen. Står högst i rang. De äldsta spåren av guld har hittats i egyptiska hieroglyfer från 2 600 före Kristus och vi har mer eller mindre knutit vårt betalningssystem till guldet i 3 000 år.

Guldletning är lika mytomspunnet. Västerbottens inland genomgår nu en utflyttning av stora mått, men berget är mineralrikt och nu letas det guld som aldrig förr. Gruvorna ses av allt fler som en del av räddningen. Andra kallar dem respiratorer.

Anders Gavelin är 42 år och har jobbat under jord sedan 1989. Det skarpskurna ansiktet är koncentrerat när han kör i de trånga mörklagda gruvgångarna. Här känner han sig hemma. Han och hans chef, gruvchefen Niklas Frank, är våra ciceroner. Aire Västrik, en ung kvinnlig geolog från Estland sticker in huvudet i det barackliknande kontoret - som är nästan helt nytt - dit vi flyttat oss. Skrattet porlar.

– Jag trivs jättebra i Boliden, säger hon.

Gruvsamhället Boliden är annars mest känt för tomma och billiga hus. Strukturomvandlingen har halverat befolkningen till 1 500 invånare sedan 1960.

Björkdalsgruvan producerar ungefär en femtedel av allt guld som utvinns i Sverige, och runt en halv promille av världsproduktionen, som ligger på 2 500 ton per år. Hela tiden letas nytt guld inom gruvans område och förra året blev vinsten cirka 100 miljoner kronor.

– All vinst plöjs ner i verksamheten. Inget har gått till aktieägarna, nu har vi runt 85 anställda och 150 med entreprenörerna. säger Niklas Frank.

Annat var det för tio år sedan, sommaren 2001. Gruvan hade stått öde i två år efter en konkurs när guldpriset gått ner till 60 kronor per gram. Nu bjöd konkursförvaltaren ut gruvan på auktion på trappan till kontoret. En handfull hukade på gårdsplanen. Finansmannen Rolf Nordström som flugit upp från Stockholm lösgjorde sig ur hopen, bjöd 15 miljoner kronor och gjorde sitt livs affär. Efter några år sålde han den för över 100 miljoner kronor. Sedan 2008 ägs gruvan av det kanadensiska prospekteringsbolaget Gold-Ore Resources.

– Vi kommer att hålla på många år, vi har en stor fyndighet med god prospekteringspotential och vi blir hela tiden fler, säger Niklas Frank.

Björkdalsgruvan har haft tur. Här innehåller malmen nästan inga gifter. Men alla har inte haft sådan tur.

Dags att åka 11 mil västerut, till Sveriges andra renodlade guldgruva, Svartliden, mellan Lycksele och Storuman. För de flesta mitt i ingenstans. För initierade mitt i Guldlinjen - en remsa med rika malmfyndigheter på kartan från Kaledonska fjällkedjan i nordvästra Västerbotten genom Sorsele, Storuman och Lycksele.

Svartlidengruvan ligger ännu mer ödsligt. Malmfyndigheternas belägenhet tycks helt slumpmässig. Det är 7 mil till Lycksele och 5 mil till Storuman. Närmaste byn heter Pauträsk med 33 hushåll och 61 personer, men då räknade man med Finnäs och Friheten också. Här ute betyder gruvan som totalt anställer drygt 110 personer och gjorde 133 miljoner kronor i vinst - en 37 procents vinstmarginal - allt.

De två renodlade guldgruvorna påminner mycket om varandra; de producerar ungefär lika mycket guld och har lika högtflygande framtidsplaner. Men några saker är annorlunda. Produktionen började i Svartliden så sent som 2005 och här har man haft mer otur med miljöförutsättningarna. Guldet är här finkornigt och giftigt cyanid måste användas i processen och den närliggande Paubäcken som stryker gruvområdet är klassad som naturreservat.

Dit får inga gifter rinna. Och Svartliden har haft problem.

Vi går runt i månlandskapet med vd:n, den 31-årige Josh Stewart. Han blickar ut mot ett gult hus med korrugerad plåt.

– Vi lägger 30 miljoner kronor i prospektering inom området varje år. Men den dyraste materiella investeringen är den nya gula vattenreningsanläggningen, som byggs klar i december, säger han.

Ändå har gruvan inte klarat alla riktvärden.

– Riktvärdet överskrids inte vid utloppet av våra vattenklarningsmagasin utan en bra bit innan, men det viktiga är att vattnet som har lämnat området har alltid uppfyllt villkoren. Vi jobbar hårt på miljöförbättringar, förklarar Josh Stewart.

Nu står också en del av gruvans tillväxt på spel. I dag bryts det ovan jord. Men redan sommaren 2010 ansökte man om att, liksom Björkdalsgruvan, få bryta under jord. Men miljöprövningen har fastnat hos Mark- och miljödomstolen i Umeå.

– Nu har det gått ett och ett halvt år och domstolen lider fortfarande av personalbrist, säger Josh Stewart och suckar.

Är ni kvar om fem år?

– Ja det är målet, absolut, vi återinvesterar allt överskott och hittar hela tiden malmreserver och hoppas mycket på brytningen under jord.

Vi står i det lilla personalutrymmet i anrikningsverket där 59-åriga Pia Stenvall jobbar 12-timmarsskift. Hon bor i Stensele 5,5 mil från gruvan.

– Framtidstro och över 100 arbetstillfällen... Här betyder guldet allt, svarar hon på frågan om vad gruvan betyder för henne.

Kontoret i Svartliden är gult och märkt ”hyrd av Kramo”. En byggbarack i modern tappning. Snett bakom går en naturlig dalgång och när sjön Pauträsket fryser kan renarna i Vapstens sameby vandra efter dalgången. Fram till gruvan. Där är det stopp.

– Det innebär ökade arbetsinsatser och hindrar renens naturliga beteende. Tar de en annan dalgång söder om gruvan blir det ökat betestryck på en annan samebys redan begränsade område, suckar 30-åriga Lisa Omma vid sitt eget köksbord i Lycksele, 7 mil från gruvan.

De levande ljusen flammar och ögonen lyser. Mormor Barbro har bakat bullar som ligger i en korg på köksbordet. Lisa Omma tillhör Vapstens sameby vars område går som en remsa genom Västerbotten från fjällen ut till havet. Hon är kritisk till att samerna inte blir involverade redan när gruvorna ansöker om undersökningstillstånd.

– Vi kommer in sent i processen när det i princip bara är rättegång kvar som alternativ.

Hon tycker att människan i dag bara ser i 25-årscykler och inte långsiktigt.

– Jag tycker att gruvorna är att backa flera steg, man förbrukar framtida möjligheter till fortlevnad och kvar blir en krater utan liv, utan liv ingenting, säger Lisa Omma.

Men guldgruvorna i Västerbotten blir bara fler. En temperaturmätare är undersökningstillstånden.

– De förlänger sina gamla undersökningstillstånd allt mer. Förra året fick vi in 304 förlängningar. Redan för en månad gick vi förbi det antalet i år. Det betyder ”det är intressant, vi vill fortsätta”, säger bergmästare Åsa Larsson vid Bergsstaten i Luleå.

För tre veckor sedan stod Västerbottens landshövding Chris Heister i vit hjälm i lilla Vindelgransele vid första provsprängningen för en ny guldgruva. Bolaget Lappland Goldminers håller på att etablera guldgruvor i både Blaiken utanför Storuman och Fäboliden fyra mil väster om Lycksele. Guldfynden i Fäboliden inom guldlinjen kan vara en av de största i Europa och innebära en fördubbling av det guld som Sverige producerar idag. Blir gruvan verklighet kan 250 gruvjobb skapas.

Allt beror på guldpriset. De som varit med länge har is i magen.

– Skulle det gå ner till 60 kronor per gram som det var 1999 skulle vi få stänga inom 12 timmar, säger gruvchefen Niklas Frank på Björkdalsgruvan.