Det är ingen tvekan om att det beslut som i dag fattas av riksdagen är laddat. Det handlar om att skicka åtta svenska Gripen-plan till Libyen. Det är heller ingen tvekan om att det finns ingredienser i beslutet, vid sidan av de risker som piloterna kommer att utsättas för, som sätter händelsen i ett kommersiellt perspektiv. Diskussionen om huruvida Gripenplanens agerande i Libyen är positivt för tillverkaren Saab i företagets ansträngningar att exportera flygplanet uppstod i samma ögonblick som frågan kom från FN. Något som har fått den svenska vapentillverkaren att reagera.
–Vi uttalar oss inte om vad detta betyder för Saab. Debatten är absurd och startades av Svenska Freds som menade att insatsen i Libyen kom till för att Gripen skulle bli combat proven. Min uppfattning är att det är cyniskt att tro att politikerna skulle ha det som anledning i stället för att gå FN till mötes och ställa svenska flygvapnet till förfogande, säger Lasse Jansson, talesperson på Saab.
Combat proven är ett begrepp i försvarsmaterielsammanhang som innebär att ett vapensystem har använts i strid. Men enligt Lasse Jansson, som motiverar Saabs tystnad med att bolaget inte har någon direkt roll i insatsen, är begreppet ointressant i sammanhanget. Jansson menar att i försäljningen av Gripen och de övriga så kallade fjärde generationens flygplan, franska Rafale och europeiska Eurofighter, har denna faktor hittills inte spelat någon roll. Rafale är ”combat proven” från Afghanistan men har ännu inte sålts på export. Detta samtidigt som det, fram till Libyeninsatsen för en vecka sedan, i strid otestade Eurofighter sålts i 72 exemplar till Saudiarabien och 15 till Österrike.
–Gripen har varit med på de tuffaste övningarna i USA och visat sin kapacitet. Det finns inget mer att bevisa, säger Lasse Jansson.
Men här finns också en annan bild. Det ansedda internationella analys- och informationsföretaget IHS Janes Defense & Security menar att det absolut finns fördelar för Saab att Gripen nu används i internationell och skarp miljö. Där talar man inte om ”combat proven” utan använder uttrycket ”conflict credential” som blir följden av att Gripen används i Libyen. I praktiken handlar det om att Saab efter en Libyen-insats kommer att kunna ge ”referenser från en konflikt”.
–Det är uppenbart att de som ska fatta beslut om att köpa plan följer vad som händer. Lyckade operationer i Libyen skulle ge trygghet för hur flygplanet fungerar i skarp miljö. Men på samma sätt finns också en risk om det blir någon typ av misslyckande, säger Peter Felstead, redaktör på Janes Defence Weekly.
Samtidigt menar Felstead att Saab är i ett kritiskt läge när det gäller Gripen. Bolaget är i behov av att ta hem någon av de affärer som är på gång i Brasilien och Indien. Brasilien vill köpa 36 flygplan men har skjutit på affären. Indien har flaggat för att man kan ta ett beslut det närmaste året över vem som får ordern på 126 flygplan, värd 65 miljarder kronor. Även i den affären finns problem. Ett av de mest uppenbara är att Indien vill in i FN:s säkerhetsråd. Något som president Obama så sent som i november förra året sa sig välkomna. Samtidigt vill amerikanska Boeing gärna sälja F18-plan till Indien.
Det belyser problematiken i dessa affärer. En lyckad insats för flygvapnet med Gripen i Libyen är naturligtvis en fjäder i hatten för Saab. Samtidigt är det bara en del i ett pussel som styrs av politiska beslut.
Oavsett vad som händer när det första Gripenplanet lämnar Medelhavet och flyger in över libysk mark är det en brytpunkt. Under 30 år har Jas-projektet varit en följetong i svensk industri. Totalt sägs projektet hittills ha kostat 120 miljarder kronor.
Vid sidan av de ekonomiska frågorna har projektet kantats av flera spektakulära händelser: kraschen i Linköping 1989, totalhaveriet på Stockholm Water Festival 1993 samt återkommande mutanklagelser i samband med exportaffärerna till Sydafrika, Tjeckien och Ungern.
Projektet har också haft olika intressenter bakom sig. Redan från början låg ett stort ansvar på Saab och industrigruppen Jas, IG-Jas, som förutom Saab bestod av Volvo Aero, Ericsson Microwave, Ericsson Saab Avionics och Celsius Aerotech. 1995 bildades ett så kallat joint venture-företag mellan Saab och engelska BAE Systems för att anpassa och marknadsföra flygplanet internationellt. År 2005 bildades senare dotterbolaget Gripen International för uppgiften. I september 2009 blev detta en helägd del av Saab där BAE Systems nu äger 10,2 procent. Den andra storägaren i Saab är Wallenberg-bolaget Investor som äger 30 procent.
