BONN

Den dagliga tidningslektyren i kanslersämbetet i Berlin hör troligen inte till Merkels favoritstunder. Slår hon upp Bild – landets största tidning med 12 miljoner läsare – kan hon räkna med minst en artikel varje dag om Grekland eller eurokrisen.

–Bye, Bye Grekland, löd rubriken häromdagen.

–Euron är livsnödvändig för Europa, men inte Grekland, fortsatte den ettrige Hugo Müller-Vogg som är en av landets mest profilerade publicister.

Inte heller bland de tyska väljarna är det många som uppskattar att det pumpas in miljarder i ett land som har levt över sina tillgångar och nu demonstrerar och strejkar mot åtstramningar och reformer.

I en färsk enkät av GfK är det bara en femtedel av de tillfrågade som anser att förra årets krispaket på 110 miljarder euro var riktigt. Nya miljardbelopp som nu diskuteras torde få siffran att gå mot noll.

Som om detta inte vore nog växer också motståndet i det egna regeringslägret där allt fler öppet talar om en ”smärtgräns” och att det nu är dags för Grekland att äntligen leva upp till sina åtaganden.

– För närvarande har jag svårt att tänka mig att parlamentet skulle godkänna nya kreditgarantier för Grekland, säger Norbert Barthle som är finanspolitisk talesman i den borgerliga förbundsdagsgruppen.

Starkast är motståndet i det liberala regeringspartiet FDP där eurokrisen torde bli en av de hetaste frågorna på partikongressen i Rostock som inleds i dag. I en motion går ett trettiotal euroskeptiker kring förbundsdagsledamoten Frank Schäffler, medlem i parlamentets finansutskott, till hård attack mot den permanenta europeiska krismekanismen ESM som ska träda i kraft 2013.

– Grekland har ingen chans att klara sig undan en omstrukturering av sina skulder. Då är lika bra att använda pengarna till att rädda de tyska bankerna som är engagerade i Grekland med 40 miljarder euro, anser Schäffler.

För Thorsten Polleit, ekonom vid Barclays Capital i Frankfurt, påminner detta om utvecklingen i Finland där de euroskeptiska sannfinländerna ryckte fram tredje största parti i riksdagsvalet i april och fyrdubblade sitt resultat.

–Vår bedömning är att det kommer att bli politiskt allt svårare att motivera nya stödpaket, vare sig det rör sig om Grekland eller om andra länder i periferin, skriver Polleit i en analys.

Utåt försöker Merkel ignorera det jäsande missnöjet i de egna leden. Men hon vet att sanningens ögonblick närmar sig när förbundsdagen i september röstar om den permanenta krismekanismen. Visserligen kan hon räkna med stöd från socialdemokratiska oppositionen – men en revolt i regeringspartierna vore rena mardrömmen.

Det är därför Merkel nu hukar sig och med alla medel undviker att ställa sig i spetsen för EU:s försök att rädda Grekland, Irland och Portugal. Priset hon får betala är att hon i EU betecknas som ”Madame Non” och i Grekland beskylls för att sabotera räddningspaketet.

I de tyska medierna citeras icke namngivna regeringstjänstemän i flera av EU:s huvudstäder som är djupt oroade.

–Tyskland vänder Europa ryggen, regeringen i Berlin har inga visioner. Merkel vet inte vad hon vill åstadkomma i Europa, konstaterar en av dessa kritiker i dagstidningen Die Welt.

Faktum är att Tysklands heta kärlek till EU har svalnat på senare tid. Årtiondena efter kriget då man kämpade för att bli accepterad – och helst också omtyckt – är historia, precis som den gamla sanningen att Frankrike bestämmer och Tyskland betalar.

Dagens Tyskland är självsäkrare, ekonomin är urstark och exportnäringen är världens näst största. Samtidigt är förankringen i EU lika stark som tidigare. Men det är inte alltid lätt att se. För om det är något som saknas i tysk politik så är det klara konturer.

Spelet mellan starka delstater, tunga intresseorganisationer och skiftande falanger i partierna är komplicerat och segdraget. Som politiker överlever man inte genom att slå näven i bordet utan genom att utjämna. Med andra ord: den som väntar på klara besked från Angela Merkel lär bli besviken.

I stället kommer hon att göra allt för att skjuta problemen på framtiden, samtidigt som hon låter finansminister Wolfgang Schäuble varna för kaos om Eurozonen sprängs i bitar. Förhoppningen är väljarna ska svälja grekstödet som ett nödvändigt ont.