Doriza Resan till Olga Palavidou och hennes biodling i Doriza börjar i ett stekhett Aten där temperaturen redan på förmiddagen kryper upp mot 37 grader och där trafiken är mördande. Taxinäringen strejkar för tredje dagen i rad. Ilskna chaufförer har blockerat färjorna i Pireus och vägtullarna ut ur staden i protest mot planerade avregleringar.

Två timmar söderut, på den bergiga halvön Peloponnesos, är luften fylld av örtdofter. En svalkande vind sveper fram över skogsgläntan där Olga Palavidou böjer sig ner över bikuporna och försiktigt lyfter ut de honungsdrypande ramarna.

–Där är drottningen, säger hon efter en stunds letande och ler lyckligt bakom slöjan som hänger ner över axlarna från den breda hatten.

Förra året drabbades biodlingen av en sjukdom som slog ut större delen av verksamheten. Nu har hon bara 35 kupor kvar. Andra odlare satte in penicillin och klarade sig bättre. Men Olga Palavidou är övertygad biologisk odlare och avstod, trots att priset hon–och hennes företag Melissious–fick betala var högt.

–Det var ett bakslag som höll på att knäcka mig. Jag bara grät och grät när jag såg mina bisamhällen dö. Men jag vägrade att ge upp, minns den 32-åriga smala och gängliga kvinnan som utstrålar entreprenörens glödande hängivenhet och okuvliga vilja.

Honung kan hon inte skörda i år eftersom biodlingen ska återhämta sig från krisen. Det innebär att bisamhällena nu får all honung för att sedan delas upp så att Olga Palavidou nästa år ska kunna ha 120-150 kupor igen. Men det betyder också ett år utan intäkter.

Hemma i det gamla stenhuset i byn Doriza, byggt av Olgas farfar, är fönstren på vid gavel. På bordet står fat med tomater, fårost, zucchini, oliver, hembakat bröd och vin från grannens odling.

–Vi har praktiskt taget inga pengar. Vi byter honung mot vin eller mot reservdelar till bilen. Vi lånar saker av varandra och behöver inte investera, berättar sambon Haris Manis som är lika frälst som Olga som startade odlingen när hon i början av finanskrisen blev arbetslös i Aten.

I Aten hade Olga och Haris ett liv utan bekymmer. Tillsammans med kompisarna njöt de av det heta nattlivet i huvudstaden och tog långa semestrar i den grekiska övärlden. Men när krisen slog till gick det fort. Olgas arbetsplats försvann över en natt. Haris som jobbade i restaurangbranschen fick allt kortare anställningar och till slut blev det nästan omöjligt att klara sig.

–Sedan dess har det blivit ännu värre. Affärerna i Aten dör som flugor. De unga borde ge sig ut på landsbygden. Där går det alltid att överleva. Och där slipper man stressen, säger Olga och blickar ut genom fönstret, mot olivträden och de grönskande kullarna.

Ungdomarna i Grekland har drabbats hårdare än många andra i samhället. En redan hög ungdomsarbetslöshet har drivits upp till 42 procent för ungdomar i åldern 18–24 och till 22 procent i åldersgruppen 25–34. Bakom utvecklingen ligger proppfyllda universitet, en stelbent arbetsmarknadslagstiftning och en ekonomi som är i fritt fall sedan snart två år.

Förra året minskade bruttonationalprodukten med 4,5 procent. I år väntas den sjunka med ytterligare 3,9 procent, enligt Internationella valutafondens senaste beräkningar. I Aten har en femtedel av affärerna slagit igen. Överallt lyser de rödgula skyltarna ”Enoikiazetai”, att hyra.

Samtidigt stiger priserna snabbt. Inflationen är på väg mot 3,4 procent, bensinpriset har på två år nästan fördubblats och sparpaketets skattehöjningar eldar på inflationsbrasan ytterligare. Framför allt ungdomar vet inte hur de ska klara sig på låga löner – ofta inte mer än 7000– 8000 kronor – och priser som delvis är lika höga som i Stockholm eller Paris.

Allt fler välutbildade unga greker har nu sina väskor packade och väntar bara på ett jobb utomlands. I en färsk studie skriver Lois Lambrianidis, professor i ekonomisk geografi vid universitet i Thessaloniki, att hälften av Greklands universitetsutbildade ungdomar försöker lämna landet.

–Jag har sökt flera jobb utomlands, berättar Nikos Grapsas som är ekonom och jobbar på en bank i Aten. Ingen vet hur länge banken kommer att överleva och därför har jag skickat ansökningar till Frankfurt och till London.

Premiärminister Giorgos Papandreou varnade nyligen för en ”braindrain” när landets töms på en generation av välutbildade ungdomar utan framtid. Mer än hälften av landets unga akademiker med doktorsexamen har lämnat Grekland de senaste två åren, enligt Lois Lambrianidis.

Olga Palavidou går en annan väg, tillbaka till landsbygden varifrån tidigare generationer bröt upp för att söka sin lycka i storstaden Aten där i dag nästan hälften av Greklands 11 miljoner invånare lever.

–Aten är en molok. Nästan alla mina kompisar vill bort därifrån.

Fotnot: Guden Molok förekommer i Gamla testamentet och framställs som ett omättligt vidunder. Barn ska ha offrats vid firandet av Molok.