I dag på midsommarafton ställer svenskarna fram sill och potatis på borden, medan man på andra håll sätter sig till bords för att avnjuta lejonburgare, maneter och befruktade ankägg. I alla fall om man tillhör den växande skaran med ”gastronauter”, en middagsrörelse som fötts i New York och nu sprids över världen. Från att ha varit sex personer kring grytorna 2006 har klubben idag över tusen medlemmar. Man har öppnat filialer i Los Angeles och Washington DC, och på flera håll i Europa pratas det om att starta gastronautiska systerklubbar.

Kort sagt går nöjet ut på att smaka den mest exotiska och bisarra mat som går att laga – och smälta på ett rimligt sätt. En äventyrarnas drömmeny. Bland läckerheterna finns sådant som grillade bäversvansar, möra lejonbiffar och fettdrypande grisbukar. Björnstekar och känguruköttbullar lär höra till favoriterna. Djurtestiklar av alla slag serveras också, liksom skummig kabeljo-sperma i djupa portionsskålar. Diverse tungor och hjärnor från djur förekommer flitigt, samt pytonormskött, maneter och inälvor av alla tänkbara slag. Även mer normal exotisk mat som krokodil, buffel och struts serveras.

Populärt men aningen förskräckande även bland äventyrsätarna är kokta lammögon och befruktade ankägg. De tillagade ögongloberna är geléaktiga och får många att rygga tillbaka, särskilt som klubbens grundare Curtiss Calleo beskriver smaken som ”sumpig och inte lika krämig som hjärna”.

Den grafiske designern Calleo skapade gastronautklubben tillsammans med kollegan Ben Pauker eftersom båda gillar exotisk mat, och har vuxit upp i länder med skilda mattraditioner som Thailand, Australien, Italien, Brasilien och Tyskland. Varje månad ordnar de middagar på olika restauranger där de komponerar ihop extrema rätter. Inbjudningar skickas ut med mejl och oftast samlas 70-80 nyfikna kring borden. Det finns bara en gyllene regel för klubbens medlemmar: ”försök åtminstone att äta vad som ligger på tallriken”.

– De flesta rätterna är faktiskt delikata. Det gäller bara att komma över den psykologiska spärren. Det är sällan som människor ändrar sig när de väl kommit hit, säger Curtiss Calleo till den schweiziska tidningen Le Temps på plats i New York.

Gastronauterna är en brokig skara med bland annat bankirer, konstnärer, journalister och designers med intresse för exotisk mat som gemensam nämnare. De flesta är i 30-årsåldern och längtar efter att pröva nya saker. För många är det också ett annorlunda sätt att gå ut och äta middag och träffa nya människor.

– Det är en social upplevelse lika mycket som en kulinarisk. Man får höra massor med historier om resande och matförgiftningar i olika länder, säger Calleo.

Fast en del ironiserar över den bisarra trenden med lejon-tacos, stekta larver och kycklinghuvuden på matsedeln. I senaste numret av New York Magazine ställdes den sarkastiska frågan ”när började ungdomar spendera 25 procent av sina inkomster på lammtunga i saltlake?”. Vissa menar att nauterna, som de kallas, är en övergående trend medan andra tror att den kommer att växa till ett globalt fenomen.

Här i Schweiz dök krokodil, struts och diverse insekter upp på menyerna för flera år sedan, liksom diskussioner om att den traditionella stensoppan var på väg tillbaka. Den schweiziske kocken Stefan Wiesner gav ut kokboken ”Guld, Trä, Sten” med spännande recept på hur man kokar soppa på en sten, kryddar med mossa och blandar i en skvätt champagne. Wiesner tipsade vidare om korvar som stoppats med guldkorn och choklad, och om äppelsoppor där regnvatten filtrerats genom äppelblom. Han berättade hur han blåste cigarrök med sugrör över rätterna för att ge dem en rökt smak, samt om sin exklusiva surkålsglass.

Det ultraexotiska matskapandet lär fortsätta. Själv smakade jag häromdagen en delikat chokladsorbet från den berömde chokladkonstnären Tristan i en by nära Genève. På en restaurang i närheten har de börjat med bäver, som lär vara nyttigt och magert kött. På ett litet bistro tillagar man alla slags rätter med färskslaktad buffel. Hmm. Kanske man skulle byta ut dagens sill och potatis mot en blodig bäverbiff. Det är trots allt midsommar.