Mötet i Istanbul ska fortsätta G20-diskussionen om en skärpt övervakning av finanssektorn. En annan fråga är kraven på en ”global ombalansering”, bland annat genom att Asien tar på sig en större roll som efterfrågemotor samtidigt som USA ökar sitt sparande och minskar sina underskott i utrikeshandeln och statsfinanserna.
Flera maktfrågor är också på tapeten, och en av dem är förhandlingarna om ökat inflytande för tillväxtländerna i Internationella valutafonden (IMF) – en förändring som kommer att minska röstandelarna för en rad europeiska länder i fonden. Maktfördelningen mellan IMF och G20 är en annan fråga, där Sveriges linje är att värna IMF. En tredje fråga är om IMF ska få ökade befogenheter att säga ifrån även mot stora länder som är ute på riskabla vägar i sin ekonomiska politik.
Ett annat ämne är dollarns framtid, som ska diskuteras när G7-länderna håller ett särskilt finansministermöte nu i helgen.
Inför mötet i Istanbul har världsbankschefen, amerikanen Robert Zoellick, efterlyst en ny världsordning och en ”ansvarsfull globalisering” som uppmuntrar ekonomisk tillväxt, finansiell stabilitet, samarbete mot klimatförändringarna och bättre villkor för de fattigaste på jorden.
Samtidigt har IMF-chefen Dominique Strauss-Kahn pläderat för fortsatt stimulanspolitik, eftersom arbetslösheten stiger så mycket och finanssektorn är så skadad efter krisen.
I en kommentar på Riksbankens hemsida konstaterar riksbankschefen Stefan Ingves att inte minst G20-länderna vill ge IMF en stärkt nyckelroll i den globala översynen av finanssektorn.
Men för att ändra sitt fokus från krishantering till krisförebyggande verksamhet ”behöver IMF lägga nya verktyg i verktygslådan”, framhåller han. Ett sådant verktyg kan vara att vidga IMF:s mandat från att vara ”begränsat till främjandet av finansiering av utrikeshandel” till att omfatta även kapitalflöden och villkor för kapitalmarknaden.
Ingves föreslår också tre andra verktyg:
•Att IMF ökar sitt samarbete med andra organ, inte minst det nyligen bildade Financial Stability Board, för att tidigt kunna varna för risker i det finansiella systemet.
•Att IMF vidareutvecklar sin övervakning av medlemsländernas finanssektorer ”och se till att länderna lever upp till överenskomna regler”.
•Och att IMF får ”en fortsatt framträdande roll i övervakningen av utvecklingen av hela världsekonomin.”
–Men oavsett stora medel, ändrat mandat och storslagna ambitioner kommer IMF inte att kunna fortsätta att stärka sin roll om inte institutionen uppfattas som relevant för alla medlemsländer. Detta är särskilt viktigt för tillväxtekonomierna och de fattiga länderna, fortsätter Ingves.
–Att IMF inte bara agerar brandkår utan stärker rollen som krisförebyggare är mycket viktigt såväl för utvecklingsländer som för små länder som Sverige. Det är viktigt att alla länder är med i diskussionerna om hur det internationella finansiella systemet ska utformas. IMF har därför en viktig roll att spela eftersom fonden är en verkligt global organisation – ett ”G-186”, skriver Ingves som själv arbetat flera år som hög chef på IMF.
