”Money, get away.

Get a good job with good pay and you’re okay.

Money, it’s a gas.

Grab that cash with both hands and make a stash.

New car, caviar, four star daydream,

Think I’ll buy me a football team.”

Om han sedan har begrundat texten till Money, Pink Floyds klassiska kritik av den snöda penningen och girigheten, är en annan sak. Under alla omständigheter borde Stig Vilhelmson någon gång sätta sig ner och lyssna noga, tyckte Carina Lundberg Markow, ägarstyrningsansvarig hos Folksam.

Och visst, den märkliga extrastämman i Carnegie var en två timmar lång påminnelse om vad som styr finansbranschen, nämligen snabba pengar och girighet. För det var inte lite som Carnegies styrelse begärde av sina uppdragsgivare: Avstå från er rättmätiga del av vinsten till bolagets anställda, som är orsaken till förlusten. Gör ni inte det, kommer bolagets anställda att gå till någon konkurrent och Carnegie upphör att existera. Sådan är branschen. Money, it’s a gas.

Förstås fick styrelsen som den ville. De stora aktieägarna, inklusive Carina Lundberg Markow, läste sina reglementen och röstade för styrelsens förslag och mot sin övertygelse. Kort sagt; Hot gick hem.

Trots den långa listan med åtgärder som Carnegie vidtagit för att minska risken för nya svindlerier blev de vanliga stämmo­deltagarna knappast övertygade om att det räcker. Man låser nämligen inte för tjuven, man ­låser för de ärliga. Tjuven tar sig alltid in och det inser också Stig Vilhelmson, innerst inne. Därför är satsningarna på nyanställningar till riskanalysen och nya kontrollrutiner ett spel för gallerierna, eller i varje fall för ­Finansinspektionen. Problemet är inte bara brister i kontrollen av de anställda. Problemet är attityderna och moralen hos de anställda.

Om det behövs så omfattande och dyrbara kontrollsystem för att personalen inte ska försnilla ägarnas medel, då ligger felet inte i systemen utan hos personalen ­eller möjligen i principerna för lönesättningen. I det sammanhanget kan man notera att också ersättningarna till dem som ska utöva kontrollen, riskanalytikerna och internrevisorerna, till en del är resultatberoende. Man börjar ana vad Finansinspektionens genomgång av Carnegies rutiner och etiska regelverk kommer att innehålla.

Enligt Stig Vilhelmson är Carnegies anställningsvillkor inte unika i finansbranschen. Löner och bonusar är lika höga hos andra fondkommissionärer och banker, skillnaden är bara att villkoren i de fallen inte redovisas lika öppet som hos Carnegie utan döljs i deras omfattande redovisningar. Har han rätt är girighetsproblemen i finansbranschen större än man anat och Carnegieskandalen inte är vare sig den första eller den sista i sitt slag.

Det är möjligt att det inte finns någon bot på sjukan i branschen och att lindringen heter riskanalys och kontroll. I så fall är det bara att stämma in med Pink Floyd: Grab that cash with both hands and make a stash. (Sno stålarna med bägge händer och hitta ett gömställe för dem.)