Lundin Petroleum är ett av de 48 nya oljebolag som godkänts av norska myndigheter och som har fått tillstånd att bedriva verksamhet på den norska kontinentalsockeln de senaste tio åren.
–Innan år 2000 fanns det bara sju oljebolag kvar som letade olja utanför Norge, alla hörde de till giganterna inom industrin. Att vi hittade Avaldsnes är ett bevis för att det lönar sig att få in fler företag, säger Ashley Heppenstall, som är koncernchef i Lundin Petroleum.
Fyndet gjordes i ett av de första blocken som delades ut i Norge 1967. Tre oljebolag – Exxon, Statoil och Elf hade redan borrat i licensen utan att hitta olja. Den som leder gruppen av geologer som hittade det som kan vara det tredje största oljefältet i Norge, Hans-Christen Rønnevik, är en av de verkliga veteranerna inom norsk oljeindustri.
–Jag anställdes på oljekontoret i industridepartementet 1972 och var sedan med om att upprätta Oljedirektoratet i Stavanger. Efter några år gick jag över till oljeindustrin. Först ett år på Shell och så på Saga Petroleum från 1984, berättar han.
1999 köptes det privata oljebolaget Saga Petroleum upp av Statoil och Norsk Hydro som styckade upp företaget och tog varsin del. Hans-Christen Rønnevik fick ett generöst erbjudande att avgå med pension.
–Men jag tyckte det var lite för tidigt. Jag hör till dem som inte tror att man är hjärndöd bara för att man passerat 55, säger han.
På Lundin Petroleum kallas han och fyra andra äldre geologer som han fick med sig bara för the gang of five. De återupplivade ett litet privat norskt oljeföretag, DNO, år 2000. Det splittrades senare i två delar, Det Norske, som är verksamt i Norge och DNO, som är verksamt i Irak. 2004 köpte Lundin Petroleum upp delar av DNO och därmed följde Rønnevik och flera andra geologer med på lasset.
När Ashley Heppenstall presenterade uppjusteringen av Avaldsnes den 29 september var han noga med att berömma geologerna.
Men vad var det Rønnevik och hans kolleger såg som inte de andra i oljebranschen sett?
Ser man på kartan fyller oljefältet nästan hela den rektangel som utgör licensen. Det verkar nästan svårt att inte hitta fältet om man börjar borra. Redan innan Lundin började borra såg företaget dessutom till att de ansökte om så många av de omkringliggande licenserna som möjligt.
Lundins fynd innebär att de övriga oljebolagen också kommer att se på andra delar av Nordsjön med nya ögon.
När geologerna letar efter olja är den första frågan de ställer sig var den kan ha bildats. Olja och gas kallas för fossil energi för att den består av förmultnade rester av växter och organismer som fallit ned på havsbottnen under miljoner av år. Dessa har omvandlats till olja och gas när trycket från massorna som lagrar sig ovanpå gör att temperaturen ökar.
Eftersom oljan vandrar uppåt försvinner den till sist om den inte fångas i en fälla med ett lock av hårdare bergarter.
När geologerna talar om olika modeller för att leta efter olja handlar det om hur de ser på den geologiska historien. Eftersom kontinentalplattorna rör sig mot varandra och pressas upp eller ned är det inte så lätt som att studera årsringarna på ett träd. De seismiska kartorna som geologerna arbetar med ritas efter att man skjutit med ljudkanoner på havsytan och sedan fångar upp ekot av ljudsignalen när den studsar tillbaka från olika lager under havsbottnen.
–På Avaldsnes finns det ett lager av kritsten som fungerar som lock, men det gör det samtidigt svårt att se vad som finns under det, säger Hans-Christen Rønnevik.
Han och de andra geologerna använder en modell som testades med framgång flera gånger i Saga Petroleum längre norrut. Det var den som gjorde att Lundin Petroleum ansökte om att få 100 procent av den licens som Avaldsnes ligger på. Senare spreds risken så att Lundin och Statoil nu har 40 procent vardera och Maersk har resterande 20 procent.
–Det har också utvecklats ny teknik för att analysera informationen som gjorts tidigare. Vi gick igenom den seismiska informationen från alla tidigare borrhål och fick då en klarare bild, säger Hans Christen Rønnevik.
I november 2007 kom första svaret på att han och hans kolleger hade rätt. Då borrades ett hål i den nordvästra delen av licensen, som kallades Luno. Rønnevik sänker konspiratoriskt rösten:
–Det är många som tror att namnet har med månen att göra. Men det är bara en förkortning av Lundin Norway, säger han.
Luno visade sig innehålla mellan 65 och 190 miljoner fat olja. Avaldsnes tillsammans med den del som sträcker sig över grannlicensen, Aldous Major South, kan innehålla mellan 1,2 miljarder fat och 2,6 miljarder fat olja. Det senare talet skulle innebära olja för 260 miljarder dollar om allt togs upp.
–Att vi hittade Luno först innebär att vi kan finansiera utbyggnaden av Avaldsnes med kontantströmmen från det fältet, säger Ashley Heppenstall.
Det som kommer att ske nu är att både Lundin Petroleum och Statoil borrar fler hål för att avgöra mer exakt hur stora reserverna är. Det får betydelse för valet av de plattformar som ska byggas. För att fältet ska utnyttjas på bästa sätt och utan att ta hänsyn till de olika ägarandelarna kommer de två licenserna att slås ihop. Alla företagen får en andel i den licensen som motsvarar den andel de har av fältet.
