Fler män ska ta ansvar för barnen, fler kvinnor ska bli chefer, löneskillnaderna ska minska – och försvinna – och jämställdhet ska bli något naturligt i det estniska samhället. Det är några av de många mål som Ülle Marike Papp, Riina Kütt, Eve Liblik och Terje Schmidt har för det estniska jämställdhetsarbetet.
Nu är de i Stockholm för att dela erfarenheter med kvinnor och män från Sverige, Grekland och Danmark.
– Vi har en lång väg att gå, betydligt längre än vad ni har, även om ni också har en bra bit kvar, säger Riina Kütt.

I samband med Estlands självständighet slog pendeln tillbaka, konstaterar hon. Kvinnor och män började bete sig som på
1940-talet.
– Det var som om vi återgick till beteenden före Sovjetunionens ockupation. Kvinnor skulle vara hemma och passa barn och allt tal om jämställdhet försvann.
En konservativ regering och en negativ inställning bland många debattörer till jämställdhet har inte gjort utvecklingen lättare. Fortfarande hävdar många, också kvinnor, att diskriminering inte förekommer och att jämställdhetsarbete inte är nödvändigt, enligt Riina Kütt.
Men under senare år har något hänt. Kvinnor utbildar sig, arbetar i nästan lika hög grad som män, i Estlands 500 största företag är nära 6 procent kvinnor
i högsta ledningen och många vill göra karriär.

Deltagandet i EU-projektet ”Women to the top” är en av flera
insatser som görs. Tio kvinnor på fem företag är utsedda att delta. Företagen är utlandsägda, eftersom man tror att det var lättare att få förståelse för projektet i utländska företag än i estniska.
Samtliga kvinnor får stöd av var sin mentor, majoriteten av dem män. En av dem är Valdo Randpere, vd för estniska IBM. Efter 14 år i Sverige, som vd för ett dataföretag här, flyttade han tillbaka till Estland 1998.

– Inom IBM är mångfaldsfrågorna prioriterade. När jag kom till Estland använde jag mig av de metoder jag lärt mig i Sverige, att arbeta medvetet med de här frågorna, säger han.
Arbetet gav resultat. När han kom till IBM fanns en kvinna i företaget, en sekreterare. Många kvinnor som satsar på karriärer gör det fram till dess att barnen kommer. Då tar de fullt ansvar och stannar hemma.
Visserligen kommer de tillbaka igen, men att män kan vara hemma är mycket ovanligt.
– Männen är inte hemma med barnen, av kulturella och ekonomiska skäl och för att det är ovanligt på arbetsplatserna, säger Riina Kütt.

Det som behövs är goda exempel konstaterar hon. Och det är ett av syftena med EU-projektet. Ett
annat är att sprida information om könsperspektiv.
Forskning behövs liksom litteratur och inom ramen för projektet översätts nu en bok om
kvinnor och ledarskap – den första någonsin i Estland.
– Vi behöver ett nytt språk för att synliggöra de här frågorna och en gemensam förståelse vad det handlar om, säger Ülle Marike Papp.