Han hittades död på ett bygge utanför Stenungsund. Av oklar anledning hade han krupit in i ett rör som han hade svetsat tidigare under dagen. Argongasen kvävde honom.

Samtidigt väntade hans fru och deras två barn på det dagliga samtalet via internetbaserade Skype. Istället ringde en representant från bemanningsföretaget OSS och berättade att en olycka inträffat.

–Hela världen rasade samman. Jag ville inte tro att det var sant. Under timmarna som följde försökte jag få kontakt med honom på olika sätt. Men när de ringde från företaget igen och började prata om olyckan insåg jag att det var på riktigt.

Lina Jakovleva berättar lugnt och detaljerat om allt som hände. Hon vill att vi i Sverige ska få veta vem hennes make Andrej var. Älskad, respekterad, rolig och omtänksam är orden hon använder när hon beskriver honom.

De träffades på en födelsedagsfest 1992 – det var kärlek vid första ögonkastet. Två år senare gifte de sig. Lina tar fram familjealbumet och visar bilder på ett ungt par stående utanför en kyrka. Hon i en praktfull brudklänning med puffärmar, han i kostym med fluga.

–Vi var väldigt lyckliga. Han var lätt att leva med, vi bråkade aldrig. Det jag föll för var nog hans humor, säger Lina och skrattar till.

Deras tolvåriga dotter Karolina sitter på golvet bredvid och lyssnar storögt på sin mamma. Perserkatten Paula stryker omkring i vardagsrummet.

Andrej var utbildad svetsare och hade arbetat på byggen runtom i Litauen innan landet hamnade i en djup ekonomisk kris 2008. Det fanns inga jobb och familjen hade det svårt ekonomiskt. Enda utvägen var att åka utomlands och jobba. Andrejs första utlandsjobb var i Finland. Pengarna han skickade därifrån var livsviktiga för Lina och barnen, de levde av hans lön. I maj 2009 fick han jobb i Sverige när plasttillverkaren Borealis skulle bygga en ny kemifabrik i Stenungsund.

–Hans plan var att arbeta utomlands tills krisen var över. Sedan skulle han komma tillbaka och jobba här. Vi hade vant oss vid att vara ifrån varandra under långa perioder. Vi hördes varje kväll via Skype, då sågs vi och pratade om hur vår dag hade varit.

Lina bjuder på starkt litauiskt kaffe och påminner om att man får vänta med att dricka tills sumpen har sjunkit till botten. Högt uppe på bokhyllan i vardagsrummet står ett inramat foto av Andrej med ett svart band i ena hörnet. Bilden nedanför föreställer hans mamma som dog tio år före honom.

–Han var enda barnet. Det var jag som fick ringa till hans pappa och...

Linas ansikte förvrids i ett försök att hålla tillbaka tårarna och hon springer ut. För första och enda gången under våra samtal kan hon inte upprätthälla det lugn som hon annars alltid utstrålar.

Plastjätten Borealis nya fabrik utanför Stenungsund var en jättesatsning. Mångmiljardprojektet skulle utmynna i en högtrycksanläggning för polyeten.

Men det dröjde inte länge förrän en rad missförhållanden uppmärksammades. 2009 utnämndes det till årets sämsta bygge av tidningen Byggnadsarbetaren som skrev att det mesta hade gått snett på arbetsplatsen där cirka 1000 personer arbetat – de flesta från östländerna.

Enligt tidningen bodde upp till fyra personer i varje rum på elva kvadratmeter, de fick under en tid värma mat på elementen i boden och äta sittande på golvet. Både Byggnads och IF Metall har kritiserat arbetsmiljön men få arbetare har vågat protestera i rädsla för att förlora sina jobb.

Enligt Byggnadsarbetaren har byggansvaret legat på ett italienskt företag som heter Tecnimont men en mängd underentreprenörer har varit inblandade. Tecnimont anlitade ett bemanningsföretag som i sin tur anlitade det litauiska bemanningsföretaget OSS där Andrej var anställd.

Lina säger att hon försökte övertala sin man att komma hem när han berättade om hur han hade det i Sverige. Han beskrev en pressad arbetssituation med mycket stress. Men att återvända till Litauen var inget alternativ, han skulle försöka stå ut – för familjens skull. Trettonde arbetsdagen i Sverige blev hans sista.

–Han är begravd bredvid sin mamma. Hon kör oss dit, säger Lina och pekar på väninnan Dovile Brusokiene.

Det är svårt att avgöra vilket typ av bostadsområde Žemieji Šančiai är. Det ligger i utkanten av Litauens näst största stad Kaunas, där Lina bor tillsammans med dottern Karolina och sonen Ruslanas.

Att lämna den mysiga lägenheten på andra våningen är som att kliva ut i en annan värld. Den slitna huskroppen är illa dold bakom en ny fasad – som stoltserar med att numera vara en av de finaste i kvarteret.

Vi kör igenom hela Kaunas. Staden tyngs av en grå dimma och piskas av regn. 80-talshits dånar ur bilens högtalare.

–Nu gör vi ett litet stopp, Lina ska köpa ljus. Det är viktigt, förklarar Dovile.

Vi befinner oss i Andrejs hemby Ibénai. På en liten kyrkogård omgiven av åkrar sticker en mängd kors upp ur jorden. De som begravs här tillhör en gren av den rysk-ortodoxa kyrkan.

Andrej Jakovlev var en av åtta personer som var anställda av utländska företag och som omkom på jobbet i Sverige under 2009. Det är 16,5 procent av det totala antalet arbetsplatsolyckor med dödlig utgång.

Fackförbundens undersökningar visar att utländska gästarbetare oftare råkar ut för olyckor och jobbar under sämre säkerhetsförhållanden än svenskar på sina arbetsplatser.

LO har granskat tre stora statliga infrastrukturprojekt: Citytunneln i Malmö, Norra länken och Citybanan i Stockholm. 45 procent av arbetskraften på de tre byggena är utländsk, och rapporten visar att olyckorna är fler än normalt.

Vid bygget av Citytunneln inträffade 20,5 olyckor per 1000 anställd och år. Vid Norra länken var olycksfrekvensen 17,9 och vid Citybanan var siffran hela 31,4. Normalt ligger olycksfrekvensen inom anläggningsprojekt på 11–18 per 1000 anställda och år, enligt Arbetsmiljöverket.

Lina säger att många litauer söker sig utomlands för att kunna försörja sina familjer. I en hel del fall lämnas barnen hos släktingar.

–Vad ska man annars göra? Hälften av befolkningen är fattig. När Andrej dog stod även vi plötsligt utan försörjning. Jag jobbar i en butik men pengarna räcker inte långt. Att åka till England och jobba skulle lösa våra problem – tänkte jag då.

Bemanningsföretaget OSS saknade kollektivavtal och det var oklart om Andrej var försäkrad. Till en början ville ingen ta på sig betalningsansvar men efter att fallet uppmärksammats i medierna fick Lina ut ett skadestånd. Hon har köpt lägenhet och bil för pengarna. Nu behöver hon inte oroa sig för hur hon ska få ihop ekonomin varje månad.

Karolina och Ruslanas pratar inte mycket om sin pappa men på sista tiden har de velat åka till kyrkogården allt oftare.

–Han var snäll, när vi pratade i telefon frågade han alltid hur det gick i skolan och om vi gjort läxorna, säger Karolina och blir plötsligt helt tyst.

Ögonen tåras och hon låser fast blicken i golvet.

Ruslanas tar vid och berättar hur han och pappa brukade meka med bilar. På familjens dator klickar han fram bilder som är tagna i Sverige. Andrej poserar i Göteborgs botaniska trädgård – bilderna är tagna några dagar innan olyckan.

Mörkret sänker sigöver Kaunas. En tjock stark röklukt letar sig ut ur skorstenarna i bostadsområdet Žemieji Šančiai. Ruslanas säger hejdå och åker till en kompis medan Karolina leker i trapphuset med en skolkamrat. Kvar i lägenheten på andra våningen är Lina och perserkatten Paula. Det är just vid sådana tillfällen sorgen gör sig som mest påmind.

–Andrej är ständigt i mina tankar. Högtider, som jul och påsk, är svåra. Födelsedagar likaså. Men det är på kvällarna, när jag är ensam, som jag saknar honom mest. Jag tänker på allt vi planerade för oss och barnen, som nu aldrig blir av.