Det här med auktioner av tjänster och föremål har under hösten nått nya höjder. I tisdags frågade Aftonbladet, apropå otrohetsryktena kring golfspelaren Tiger Woods och hans svenska fru Elin Nordegren, människor på stan om kärlek kan köpas för pengar. Alla som svarade på frågan hade ett lika entydigt svar: Nej.
Om det nu är så att kärlek inte kan köpas för pengar, så måste det vara det enda som inte går att köpa. För den senaste tiden har det varit rena rama hysterin kring prylar som sålts vid de stora auktionshusen eller på någon av de kända auktionssajterna på nätet.
Nyligen gick en svart cocktailklänning under klubban för närmare 600 000 kronor. Nu var det ju inte vilken klänning som helst – utan just den som skådespelerskan Audrey Hepburn bar i filmen ”Hur man stjäl en miljon” från 1966.
I Sverige har vi sett Ingmar Bergmans hus och föremål säljas på auktion – något som gladde vissa men upprörde andra.
Och förutom att Michael Jacksons vita handske lockade ett hotell i Macau att betala drygt 2 miljoner kronor har det funnits de som har velat stoltsera med föremål som tidigare tillhörde finansmannen och bedragaren Bernard Madoff. Några 1000 dollar hit eller dit spelar väl mindre roll för den som har ”plenty of money”. Även skräp från Lehman Brothers gamla källare har gått under klubban. Paraplyer och väskor med företagets emblem måste ju vara så coolt att bära.
Till de mer ovanliga försäljningarna hör ett dataspelskonto i det berömda ”World of Warcraft”. En ung kines valde att sälja sina virtuella personligheter för 30000 kronor på internet.
Och en middag med tidigare vice presidentkandidaten Sarah Palin ville en kvinna gladeligen betala närmare en halv miljon kronor för på Ebay i september. Som tur var gick pengarna från middagen med den krigsspråkande Palin till ett välgörenhetsprojekt som hjälper skadade amerikanska krigsveteraner. Är det inte lite av ödets ironi?
