Vågen av folkliga revolter som spridit sig över Nordafrika och Mellanöstern har fått oljepriset att rusa. Libyens oljeproduktion, som innan krisen låg på 1,58 miljoner fat per dag, har i princip gått i stå. Oron i oljeländer som Bahrain, Jemen och Algeriet har också drivit upp oljepriset som nu ligger på 110-120 dollar per fat.

Energijätten BP har 13-14 procent av sin utvinning i Nordafrika och Mellanöstern. Därmed är bolaget betydligt mindre exponerat mot regionen än vissa av sina konkurrenter. BP är mest beroende av Ryssland.


I Egypten producerar bolaget 59 000 fat olja per dag. BP har verkat i landet i 45 år och hade en god arbetsrelation till den störtade presidenten Hosni Mubarak.

– I Egypten är det mer en fredlig revolution och där är våra operationer egentligen ostörda. Men vi är mer angelägna av att förstå vad som händer i hela området. Vad kommer alla de här oroligheterna att leda till? Vad händer i Bahrain? Kan Saudiarabien och Iran bli inblandade? Kan Opec påverkas? De frågorna skulle ha stor betydelse för vår verksamhet och hela branschen, säger han till SvD Näringsliv.


Oljejättarna föredrar stabilitet, medger Svanberg.

– Ur vår synvinkel så är ju oroliga situationer naturligtvis aldrig bra. Även om oljepriset går upp så är ingen glad när det sker på grund av oro, säger han.

Inbördeskriget i Libyen kom särskilt olyckligt för BP som i år skulle börja provborra i landet. 2007 undertecknade Storbritanniens dåvarande premiärminister Tony Blair ett kontroversiellt miljardkontrakt med Gaddafi som tillät BP att börja leta ny olja, både i öknen och till havs.

Libyen är världens 17:e största oljeproducent och anses sitta på Afrikas största tillgångar. Nu har BP tills vidare stängt all sin verksamhet i landet och evakuerat de anställda.


BP-ordföranden menar att det moderna informationssamhället med sociala medier som Facebook och Twitter har spelat en stor roll i upproren.

– Det händer saker för att människor har mera kunskap än tidigare och kan kommunicera lättare med varandra. Om det här leder till en demokratiseringsprocess, då måste det ju i grunden vara positivt, säger han.

Ett helt nödvändigt steg i en demokratisering är enligt de flesta bedömare att Muammar Gaddafi tvingas bort. Men Svanberg blir besvärad av frågan om det vore bra att diktatorn störtas. Han tvekar en sekund innan han svarar.

– Jag tror faktiskt att jag måste avböja den frågan. Det är ett alldeles för känsligt läge att ha synpunkter, säger han.


Som ordförande för BP måste du ha relationer med diktatorer som Gaddafi och Mubarak. Ser du något problem med det?

– Det var likadant på Ericsson där vi diskuterade om vi skulle bygga telefonnät i diktaturstater. På något sätt måste vi som företag utgå ifrån att våra regeringar och världssamfundet anger spelreglerna för vad vi kan göra. Det blir en svår situation om vi ska ha en egen utrikespolitik och göra bedömningar.


Men ni kalkylerar ju alltid olika risker. Finns det en risk att ni kan förlora legitimitet om det kommer in ett nytt styre och ni inte har markerat mot Gaddafi?

– Men historien visar att även om en regim faller, så är oljeinkomsterna alltid viktiga för landet, säger Carl-Henric Svanberg.