Det händer bara i Amerika. Eller?
I Sverige har vi de omskrivna modebloggarna eller kändisbloggare som överöses med gratis produkter och tjänster från företag som vill ha positiv publicitet. I veckan berättade sajten Dagens Media om att mammabloggarna Pernilla Wahlgren, Alexandra Pascalidou, Magdalena och Hanna Graaf hade tagit emot gratis årsabonnemang för sina barn på en privat sjukhusklinik.
Och nyligen fick jag höra om den svenska hemelektronikkedjan som införde ett krav på sina anställda att börja blogga om företagets produkter. Men för besväret fick de inga 70000 kronor, utan bloggandet skulle bara ske utan extra betalt. Hur läsvärda dessa bloggar blir och hur många människor som kommer att följa vad som skrivs är ovisst. Kanske kan till och med illa skrivna blogginlägg skada butikskedjans renommé.
Helt klart är även svenska företag intresserade av att nyttja sociala medier för att öka sin försäljning. Men hur detta ska gå till för att få bästa marknadsföringseffekt är ännu en gåta. Det arrangeras visserligen både seminarier och föreläsningar i ämnet och förväntningarna på sociala medier är stor.
Men man kan ju verkligen fundera över hur bra kändis-twittrandet och produktplaceringarna på bloggarna fungerar i längden. Hur många vill frivilligt lägga tid på att läsa reklamslogans, om än personligt utformade? Reklam i mejlkorgen kallas spam och mycket tid och kraft läggs på att rensa bort den. När väljer läsarna bort B-kändisarnas produktplaceringar?
