Onsdag, och jag sitter på tunnel­banan bort från Wall Street där jag har träffat missmodiga mäklare. Bredvid mig sitter en man, trött till anletet med en bok i sin hand. Jag ­tittar försynt ner för att se vad han ­läser och ser följande konversation:

– I have suffered a big loss, a major setback. My dream was dashed.

– Well, dream another dream/… /Get back up and go again. That’s what we all have to do.

Med andra ord: res dig upp, ta dig på fötter och kom igen. Dröm på nytt.

Boken är signerad den bästsäljande pastorn Joel Osten och dess rader är på alla sätt och vis passande till de svar som ges på frågan om vad som är Wall Streets framtid:

– Vi kommer att komma tillbaka.

– Räkna inte ut vare sig New York eller Wall Street.

– Wall Street kan inte falla.

– Vi har klarat värre kriser än så här.

Samtidigt finns det hos samtliga jag intervjuar – experter, börsmäklare och vanliga Average Joes (medelsvenssons) – en undran och rädsla om när vändningen ska komma och hur illa däran allt är.

En av de som fortfarande ser fram- tiden för Wall Street är ekonomen Melissa DiNatale på analysföretaget Moody’s och som publicerar rapporten New York City Economic Outlook.

– Förlusten av tiotusentals jobb på Wall Street kommer att ha förödande konsekvenser för resten av stadens ekonomi och det kommer att dröja en lång tid innan den finansiella sektorn återhämtar sig, troligtvis inte förrän i början av nästa decennium. Men New York City kommer även i framtiden att, tillsammans med London, vara världens finanscentrum.

Och att hitta människor som går emot hennes åsikt visar sig vara svårt. Dels för att analytiker, experter och mäklare pratar i egensyfte, dels för att nästan alla vill se en upphämtning eftersom nuvarande läge är en lose-lose-situation.

Ett besök på Wall Street präglas av bekymrade ansiktsuttryck hos ­anställda som helst verkar vilja ­komma bort. Och så då turister förstås. Gatorna kring New York-börsen må redan innan ha varit något av en enorm turist­attraktion men nu, mitt i en ekonomisk reces­sion och finanskris, tycks intresset vara större än någonsin. Ett flertal ­turister för- söker ta kort på människor som kommer ut från börsbyggnaden, som om det vore något­ att visa upp hemma hur en mäklare ser ut i dessa dagar.

En av dem som arbetar på Wall Street, en man i 40-årsåldern, bryr sig dock inte nämnvärt, han lägger fokus på att försöka klara sig kvar och behålla­ jobbet i den storm som må ha bedarrat något, men enligt många är långt ifrån över.

– Jag tror inte ens att det går att ­förutse var det här ska sluta. Är vi i början, är vi i mitten av krisen? Jag vet inte, allt jag vet är att vi inte är i slutet. Inte ens nära det.

Mannen, som vill vara anonym, drar efter andan, som för att göra sig redo. Och så kommer mantrat igen.

– Men vi kommer att komma tillbaka. Det är en sak som är säker. Wall Street kommer att komma på fötter.

Hur det ska ske, eller vilka företag och banker som kommer att husera kring gatorna på nedre Manhattan om några år, vill han inte ens försöka sig på att gissa. Det svaret får jag i stället söka hos Carol O’Cleireacain, New York Citys budgetdirektör 1994 och numera ekonom på Brooking Insti­tute.

– För tillfället verkar det inte finnas­ några positiva nyheter alls, men om jag ska sätta ett ord på New York City så är det ”Återhämtning”. Staden kommer alltid tillbaka, ta bara krisen på 70-talet, den djupa recessionen i början av 90-talet och 9/11. Staden var nere men kom tillbaka, starkare än någonsin.

– Framtiden för Wall Street kommer att vara små, specialiserade ­firmor, det är de som har klarat sig bra i den här Goldman Sachs-världen vi lever i. De är mycket närmare sina klienter och håller dom mer i händerna. Det är framtiden för investmentbankerna, framtiden för Wall Street.

En av många som delar hennes uppfattning är Bill Wilhelm, professor med inriktning mot finans vid ­McIntire School of Commerce på University of Virginia. Vad vi kommer att få se är, enligt honom, en återgång till 80-talet när banker mer jobbade med rådgivning i stället för, som på senare tid, handel och utlåning.

– Jag tror att vi får se små, specialiserade firmor bli än mer betydande.

Även Donald Marron, chef för private­ equity-firman Lightyear Capital,­ delar den uppfattningen.

– Bankerna kommer att vara mer försiktiga vem de kommer att göra affä­rer med, och det kommer att finnas­ en önskan om att vara mer av en agent än tidigare.

Men långt ifrån alla är säkra på att framtiden finns i New York City och Wall Street. Från allt fler håll hörs nu om människor som tidigare arbetat i finanscentret på Manhattan som nu väljer att lämna staden för att i stället bege sig till mindre firmor i delstater som Florida, Chicago, Massachusetts och Virginia.

För den 40-årige mäklaren som opti­mistiskt tror på en återhämtning är det inget alternativ.

– Jag har redan börjat dra i lite ­kontakter om det skulle sluta med att jag får sparken. Jag vill inte flytta. Det här är New York City och det gäller att alltid försöka ligga ett steg före för att klara sig.

Varje jobb på Wall Street är värt två andra jobb i New York City och 1,3 i resten av staten.