Förhandlingar har hållits, elaka ord har utbytts. President Barack Obama har klivit in för att kräva en lösning men rusat därifrån i vredesmod. Och republikanska presidentkandidater som Michele Bachmann har valt standarförfarandet att höja skuldtaket till en fråga: Är taket ens nödvändigt?

Det enkla svaret är ja. Det lite mer komplicerade att det visserligen skulle vara möjligt för USA att hanka sig fram kraftigt skadeskjutet, men att det knappast är ett vettigt alternativ. Inte bara skulle det skicka landet tillbaka i recession när det tvingas ställa in betalningarna, dessutom skulle det dra med sig världens marknader i fallet. Det är också något som demokraterna, de mer sansade republikanerna och investerarna inser – särskilt som skuldkrisen fortsätter att rulla över den europeiska kontinenten.

Frågan om skuldtaket är dock inte så enkel att den enbart handlar om en höjning eller inte. Snarare är ärendet tätt sammankopplat med frågan om hur landets enorma budgetunderskott ska minskas. Enligt beräkningar kommer detta att uppgå till cirka 10 procent av BNP i år. Och problemet lär knappast försvinna såvida inga drastiska åtgärder vidtas. Samtidigt som USA är världens största ekonomi är det nämligen också världens största låntagare – för varje dollar som lämnar statskassan är 40 procent lånade, inte sällan från Kina.

Gapet mellan utgifterna och intäkterna har, enligt beräkningar som cirkulerat i de amerikanska medierna, i snitt legat på 125 miljarder dollar per månad under 2011. Nås inte en uppgörelse om skuldtaket tvingas USA ta fram den stora motorsågen för att försöka nå en nollsumma.

För att ge en uppfattning om hur mycket som måste kapas kan sägas att det inte räcker med att enbart stryka Nasas budget, som ur svenska ögon ofta anses vara enorm. Den uppgår nämligen i sammanhanget till blygsamma 1,6 miljarder dollar per månad. I stället lär det bli tal om att exempelvis slopa statliga utbetalningar till såväl militären som pensionärerna om inte skuldtaket höjs.

För att komma till rätta med budgetunderskottet vill Barack Obama driva igenom skattehöjningar för de allra rikaste. Men trots att opinionsmätningar visar att han har allmänhetens stöd för att kämpa igenom en sådan förändring vägrar republikanerna, ivrigt påhejade av Tea Party- rörelsen, att gå med på förslaget. Partiet vill hellre se att presidentens stora triumf, hälsovårdsreformen, slopas – något som Vita huset knappast kommer att acceptera.

Demokraterna anses fortfarande ha fördel i diskussionerna, då det är högst tveksamt om republikanerna riskerar att ta skulden för att USA tvingas ställa in betalningarna. Det skulle för övrigt innebära att kreditvärderingsinstituten gör allvar av sina hot om att sänka landets kreditbetyg, vilket skulle öka kostnaderna för USA att låna pengar.

Konsekvenserna om inte skuldtaket höjs tycks dock inte vara något som bekymrar amerikanerna. Flera undersökningar, genomförda av bland annat ansedda Pew Research Center, visar att en majoritet av landets invånare inte vill höja skuldtaket – så även efter att de tillfrågade fått möjliga påföljder upplästa för sig.

En förklaring kan vara att många amerikaner, exempelvisi Nevada och Michigan, redan nu ser ett land som knappast har återhämtat sig, att det helt enkelt inte kan bli mycket värre. Enligt en undersökning tror hela 25 procent av invånarna att depression råder i landet – argument som hämtas i en fortsatt hög arbetslöshet (9,2 procent i juni), fallande huspriser och den stora portion utmätningar som fortsätter att tvinga bolånetagare ifrån sina hem.

Allt samtidigt som exempelvis bensinpriserna har skenat, BNP-tillväxten för det första kvartalet bara blev 1,9 procent och centralbanken Federal Reserves arsenal krympt sedan det kvantitativa lättnadsprogrammet QE2 har avslutats och räntan ligger kvar på bottenlåga 0–0,25 procent.

För att hinna förebereda lagtexterna och låta pappersexercisen ha sin gilla gång anses idag, fredagen den 22 juli, vara sista tillfället för kongressen att nå en uppgörelse kring skuldtaket. Att USA lär påskynda processen om så behövs är dock högst troligt.

Minns bara med vilken iver dåvarande finansministern Hank Paulson 2008, mitt under brinnande finanskris, på ett fåtal timmar hamrade fram ett förslag som i slutändan skulle komma att ge honom nästintill obegränsad makt för att försöka stabilisera marknaderna.

Även om höjningen sker är frågan om inte stor skada redan är skedd. USA:s trovärdighet har försämrats enormt till följd av den politiska osämjan. Ett budskap är sänt till världens marknader om att det inte längre är självklart bland amerikanska politiker att ständigt ta ansvar för landets kostnader. Säg den investerare som med den nyvunna kunskapen inte funderar en extra gång innan han eller hon satsar pengar kopplade till USA.