Ta och fråga runt lite bland dem du känner. Hur många tycker att forskning är viktigt? Och hur många tycker det är bra för Sverige att ungdomar intresserar sig för naturvetenskap och vill bli forskare?
Sannolikt rätt många.
Men hur många följer själva med i vad som händer i den naturvetenskapliga forskningen? Och hur många unga väljer naturvetenskaplig inriktning med sikte på att bli forskare?
Sannolikt betydligt färre.
Och det är just det här Ulla-Britt Fräjdin-Hellqvist hängt upp sig på. I tre år har hon varit ordförande för SSF, Stiftelsen för strategisk forskning, och det innebär att hon sitter på en stor påse pengar. Varje år betalar stiftelsen ut en halv miljard kronor för att främja forskning som är bra för Sverige och svenskt näringsliv.
På den posten ser hon mycket av forskarvärlden. Men hon har också lång erfarenhet från näringslivet och hon tycker inte att kommunikationen mellan forskarna och omvärlden fungerar bra.
Det är allvarligt, tycker Ulla-Britt Fräjdin-Hellqvist, och pekar på tre stora problem.
•Samhället står inför stora utmaningar när det gäller energi, resistenta bakterier, allvarliga sjukdomar, miljö med mera. Där behöver politiker, företagsledare och allmänhet få svar från forskarna. Då måste man också förstå varandra.
•Globaliseringen har skapat hård internationell konkurrens om de bästa forskarna. Sverige riskerar att tappa kompetens.
•Alltför få unga i Sverige är intresserade av naturvetenskaplig forskning. Vi riskerar att om några år sakna forskare som arbetar med våra stora utmaningar.
En del av lösningen ligger i bättre kommunikation mellan forskarvärlden och omgivningen. För att förklara vad forskarna gör och visa unga att forskning är viktigt och roligt.
– Forskningen presenteras i en dålig form och det har sett likadant ut i väldigt många år. Nu måste vi helt enkelt hitta nya sätt att sända på, och göra det på rätt nivå för mottagaren. Forskarna har sänt på sin egen nivå rätt länge, säger Ulla-Britt Fräjdin-Hellqvist.
Nu menar hon inte att det är forskarna själva som nödvändigtvis ska bli bättre på att kommunicera utåt. De behöver ju koncentrera sig på sin forskning.
– På ett företag har man en informationsavdelning som tar hand om den saken. Det borde vara likadant för forskarna.
Det viktiga är förstås att forskningsresultaten blir presenterade på ett bra sätt för skolungdomar, företag, investerare, medier och allmänhet.
– Vi kämpar alla med att komma ut i de traditionella medierna. Men det är ju inte där ungdomarna finns. De bloggar och twittrar och då borde forskarna också vara där, men det är de sällan idag.
– För att göra forskningen mer lättbegriplig måste man använda nya medier. Allmänheten kommer aldrig att läsa Scientific American men de använder kanske den här, säger Ulla-Britt Fräjdin-Hellqvist och visar glatt upp sin Ipad (en handhållen dator utan tangentbord).
Hon klickar snabbt fram på skärmen och visar en gratis universitetsföreläsning om komplexa system. Två klick till och så kommer ett inslag där robotforskare från olika universitet låter sina robotar spela fotboll med varandra.
– Det här är ju väldigt kul. Kunskap är kul och för de unga är det nog viktigare att lära sig lite om robotforskning än att veta vilket läppstift en kändis har.
Målet är förstås att man med hjälp av nya medier ska få de unga intresserade av naturvetenskap. För forskarna blir det en ny möjlighet att nå ut.
Nu ligger som sagt inte allt ansvar på forskarna. Ulla-Britt Fräjdin-Hellqvist pratar om att det överlag behövs en kunskapshöjning.
– Det är inte rimligt att sitta som företagsledare eller politiker och inte förstå vad ens beslut kan leda till för miljön. Även om du är jurist eller ekonom måste du i framtiden kunna biologi. Många 50-plussare har en stor lucka att ta igen, säger Ulla-Britt Fräjdin-Hellqvist.
Nu ska hon själv försöka förbättra läget genom att rekrytera en kommunikationschef till SSF som ska arbeta just med att göra forskningen mer lättbegriplig och lockande, inte minst för ungdomar.
– Det är ett rent egenintresse för oss. Om vi inte ser till att få nya svenska forskare har vi om några år inte några att dela ut pengar till.
