Bo Rothstein, vid Göteborgs universitet, skriver på Expressens debattsidor att förutsättningarna för privatiseringar var kända i Sverige redan vid 90-talets början. Bakgrunden var bland annat amerikansk forskning som visade att privatiseringar fungerade så länge vissa villkor kunde uppfyllas. Det gällde bland annat fungerande konkurrens, fungerande övervakning från myndighetshåll, samt möjligheten att skriva bra kontrakt.

Detta, menar Rothstein, har visat sig vara möjligt att åstadkomma vad gäller exempelvis sophämtning, busstrafik och byggande, men inte i mer människonära verksamheter.

– Däremot var det mycket svårare, för att inte säga ogörligt, när det handlade om att hantera människor, det vill säga om saker som vård och utbildning där det centrala är att verksamheten sker med respekti för den enskildes integritet och värdighet. Rent konkret, vi bryr oss inte så mycket om hur soporna hämtas, men vi bryr oss verkligen mycket om hur de äldre vårdas och hur våra barn undervisas i skolan, skriver Rothstein.

Därför, menar han, är det en sak att låta privata bolag bygga äldrevårdshem, men en helt annat sak att låta dem bedriva själva vården.

– Logiken i detta är att det är helt i sin ordning att ha privata vinstdrivande företag som bygger ett äldrevårdshem, men att detta är betydligt mera problematiskt när det gäller att bedriva själva vården just därför att det är så svårt att specificera kontrakten om hur vården faktiskt ska gå till och också svårt att faktiskt skapa konkurrens eftersom de som behöver vård inte enkelt kan flyttas mellan olika vårdgivare.

LÄS OCKSÅ: ”Stoppa riskkapitalet i välfärden”

LÄS OCKSÅ: AMF-chefen: Hårdare regler väntar riskbolagen

LÄS OCKSÅ: Caremas ägare vill fortsätta flytta vinst