Och förmodligen är det bara en tidsfråga innan det nya begreppet börjar valsa runt i debatten. Det kanske halkar in i valrörelsen också, på samma sätt som flexicurity var ett modeord senast det begav sig. För alla som vill ha koll gäller det med andra ord att uppdatera sig.
Arbetsmarknadspolitik hamnar kanske inte på topp fem under diskussionerna i fikarummet. Men kommer ämnet upp så är alltså den nya åsikten att flexicurity, men det är bara SÅÅ 1990-tal.
För enligt de danska forskarna Ove Kaj Pedersen och Søren Kaj Andersen är flexicurity en föråldrad modell. I den nya globala världen där jobben omsätts i allt snabbare takt är mobication svaret. Mobility (rörlighet) ska kombineras med education (utbildning).
När gamla jobb försvinner gäller det att arbetskraften söker sig till – och har rätt kompetens för – de nya som uppstår. Utbildning är grunden för morgondagens sysselsättningspolitik. Och kompetensutvecklingen måste vara ”livslång och systematisk”. Det är förutsättningen för att vi i de nordiska länderna ska hänga med i den hårdnande internationella konkurrensen.
”Om vi inte via utbildning och lärande på arbetsplatserna ställer om och utbildar arbetskraften till den nya krävande arbetsmarknaden, mister vi konkurrenskraft och förlorar ännu fler arbetsplatser och då har vi inte råd till den välfärd vi vant oss vid”, varnar forskarna.
I det läget räcker det inte med flexicurity, alltså trygghet (security) plus rörlighet (flexibility). Eller med andra ord generös ersättning från a-kassan samtidigt som det är enkelt att avskeda och anställa. Enligt tillskyndarna har modellen sänkt den danska arbetslösheten, men nu är det framtidens arbetstillfällen som ska räddas.
Egentligen verkar mobication vara synonymt med ”livslångt lärande”, ett gammalt beprövat slagord.
Fast det låter ju inte alls lika snitsigt.
Knappast något att komma dragande med i fikarummet.
