Det var den 5 januari i år som det plågade Island återigen slängdes in i politiskt kaos. Med hänvisning till en stor namninsamling vägrade president Olafur Ragnar Grimsson att skriva på Icesave-lagen som reglerar hur Storbritannien och Nederländerna ska kompenseras för de miljarder som betalades ut efter kraschen för Landsbanki.
Många islänningar tycker att villkoren för återbetalningen av de cirka 40 miljarder kronorna är alldeles för hårda. Bara den årliga räntan på 5,55 procent motsvarar halva den isländska sjukvårdsbudgeten. Nu ska en folkomröstning hållas senast den 6 mars.
Öborna tycker också att de stora EU-länderna sätter onödigt stor press på den lilla nationen vars invånare kommer att få brottas med en skuld på drygt 120000 kronor per person. Om Sverige skulle åläggas en lika stor börda per invånare skulle det motsvara drygt 1000 miljarder kronor, mer än hela den svenska statsbudgeten.
Även om utfallet per islänning kan bli betydligt mindre om staten lyckas väl med att återvinna tillgångar ur den kollapsade Landsbanki, tycker många invånare att landet nu fått en kvarnsten om halsen i 15 år. Därför överväger alltfler att flytta utomlands och flyttlassen går redan över havet till exempelvis Norge.
Enligt den senaste opinionsundersökningen kommer 60 procent av islänningarna att rösta nej till Icesave-lagen. Men finansminister Steingrimur Sigfusson, vars regering drivit på hårt för ett godkännande, varnar för konsekvenserna vid ett nej.
–Då får vi en olöst Icesave-fråga i knäet och den försvinner ju inte även om folk röstar nej. Ingen vet vilka konsekvenser det får. Det kan innebära ytterligare förseningar av hela vår ekonomiska rehabilitering. Och vi har nog med problem som det är, säger han.
Det stora problemet är att Internationella Valutafonden, IMF, signalerat att man avvaktar med utbetalningarna av de 70 stödmiljarderna tills frågan är löst. Osäkerheten plågar den isländska valutan som fortsätter att vara mycket nedpressad.
Dessutom är det en allmänt accepterad sanning att den socialdemokratiskt ledda regeringen, som valdes i april, kommer att falla om det blir ett nej i folkomröstningen. Men det vill finansministern inte säga rakt ut.
–Det vore fel av regeringen att beskriva detta som en fråga på liv och död. Då kommer många väljare och oppositionen säga att vi agerar odemokratiskt och försöker pressa fram ett ja. Men det är klart att det vid ett nej uppstår en vansklig situation med stora politiska och ekonomiska konsekvenser, säger Steingrimur Sigfusson som också är partiledare för ”Gröna Vänstern”.
Därför har den pressade regeringen den här veckan ansträngt sig hårt för att hitta en uppgörelse. Samtal förs dels med Storbritannien, Nederländerna och de nordiska länderna, dels mellan partierna för att få fram ett nytt avtal som kan accepteras av fler.
–Det måste till något helt nytt och handfast. Vi kan inte bara strunta i beslutet om folkomröstningen, eftersom det står i vår grundlag att vi ska hålla en sådan. Men om vi skulle få till en bred allians om ett annat alternativ, skulle vi kanske kunna undvika den, säger Steingrimur Sigfusson.
Både inom den isländska regeringen och bland de 318000 invånarna anser många att det internationella rättsläget kring Icesave-skulden är osäkert. Regeringspartierna har ändå valt att acceptera den för att upprätta landets anseende och inte försvåra ett kommande EU-medlemskap. Men just frågans komplexitet gör den olämplig att rösta om, anser finansministern.
–Det är unikt att en så komplex fråga som rör en konflikt med andra länder och finansiella saker som statsgarantier och skatter går till en folkomröstning. Även i länder med en stark tradition av folkomröstningar röstar man inte om exempelvis skatter.
Statsminister Fredrik Reinfeldt sade i veckan att Island måste leva upp till sina ”tuffa åtaganden” för att utbetalningarna i IMF-programmet ska fortsätta. Hittills har bara runt 3 miljarder lånats ut. Norge är mer generöst och står fast vid sina lånelöften trots frågetecknen kring Icesave.
Steingrimur Sigfusson är tydligt missnöjd med Sveriges hållning.
–Låt mig säga så här. Vi är mer nöjda med det klara besked vi fått från Norge. Ännu mer tacksamma är vi mot Färöarna som gett ett mycket generös bidrag i förhållande till sin befolkning. Sverige, Danmark och Finland är i en annan position som EU-medlemmar. Men självklart önskar vi större nordisk solidaritet än EU-solidaritet i den här saken.
Islänningarna är också arga över att det är skattebetalarna som får stå för notan för bankernas internationella erövringståg, medan de ansvariga finansmännen hittills har gått fria. Som SvD Näringsliv skrev om igår har Island tillsatt en specialåklagare som i vår kommer att presentera sina första åtal mot några av de 25–30 misstänkta.
–Det är en helt nödvändig del i läkningsprocessen att folk uppfattar att vi gjort allt för att ta tillbaka pengar som tillhör staten och att de ansvariga ställs inför rätta. Det kan betyda att de som brutit mot lagen i vissa fall får fängelse. Vi har satsat mycket pengar på att utreda vem som bär ansvaret, till och med lite mer än vad vi har råd med, säger Steingrimur Sigfusson.
