Arne Karlsson tillhör inte de vd:ar som ökade sin lön mest under förra året. Tvärtom låg den still. Men med 14,5 miljoner kronor i rörlig ersättning, 5,5 miljoner i fast lön och 5,3 miljoner i aktieoptioner och pensionsavsättningar tillhör han fortfarande en av börsens bäst betalda direktörer.

Han är också ett bra exempel på hur en svensk börs-vd trots kristiderna lyckas maximera sin ersättning. Två komponenter gör honom till en vinnare.

Först och främst lyckades Ratos i juli 2008 sälja portföljbolaget Hägglund Drives med en vinst på 4,4 miljarder kronor. Det lyfte fjolårets resultat till 5,7 miljarder, det bästa i bolagets 143-åriga historia.

– Vi har en rörlig lönedel som bara utfaller när man gör stora vinster vilket man onekligen har gjort. Så det finns all anledning att ge bonus, säger Ratos ordförande Olof Stenhammar.

För det andra verkar Ratos i riskkapitalbranschen där löneläget generellt är mycket högt. Enligt Olof Stenhammar är det just detta som motiverar att Arne Karlsson har en total ersättning som slår exempelvis Leif Johansson på det betydligt större bolaget Volvo.

– Vi konkurrerar med private equity-fonderna om de bästa människorna. Och vi har långt från de ersättningsnivåer som finns på EQT, Nordic Capital och IK. Där får man rörliga ersättningar utan att ha realiserat några värden vilket man verkligen kan diskutera om det är lämpligt, säger Olof Stenhammar.

Men även Ratos märker av krisen. Nyligen tvingades man exempelvis skjuta till 676 miljoner till fyra portföljbolag och aktiekursen har rasat runt 40 procent sedan början av 2008.

– Så är det. Men det drabbar också Arne Karlsson och de andra anställda som investerat i vårt aktieoptionsprogram, säger Olof Stenhammar

Ett annat sätt att få stor bonus är att genomföra ett förvärv som kraftigt ökar bolagets omsättning. Ett färskt exempel på detta är SSAB:s vd Olof Faxander som fick en extra integrationsbonus på 4,5 miljoner kronor efter köpet av den nordamerikanska stålkoncernen Ipsco i fjol.

Den bonusen gör Olof Faxander till den vd som fått den största ersättningsökningen av de tio toppchefer SvD Näringsliv tittar närmare på. Hans ersättning ökade med 62 procent mellan 2007 och 2008 vilket fått facket att knorra om ”väl höga nivåer”.

Att det finns en ökande facklig och politisk ilska över bonusprogrammen visar också fallet Volvo. Förra veckan tvingades Volvos styrelse backa från sitt förslag att höja chefsbonusarna från maximalt 50 procent av grundlönen till 60 procent.

Ossian Ekdahl, som noga följer ersättningsfrågorna från sitt jobb som ägaransvarig på Första AP-fonden, tror att den allmänna debatten om bonusar och löner kommer att ge ett tydligt avtryck framöver.

– Det är klart att den måste göra det. Både bolagen själva och vi ägare måste värdera inte bara hur väl incitamentsprogrammen fungerar utan hur de faktiskt uppfattas av allmänhet och aktieägare. Styrelserna kommer behöva göra en ännu mer noggrann utvärdering av de här programmen och om de behöver förändras på något sätt.

En annan ägarrepresentant som vill vara anonym säger:

– Det stora testet kommer egentligen nästa år. Om bonusprogrammen då fortfarande ger stora utfall trots lågkonjunkturen så kan ju det vara ett tecken på att något är allvarligt fel.