När marknaden var som hetast körde Sultan Bin Sulayem, chefen för

byggbolaget Nakheel, ut kunder med sin höghastighetsbåt till den

plats i havet som skulle bebyggas. Inom 72 timmar hade han sålt 2 000

villor. Dessa bytte sen ägare ibland fem-sex gånger innan där ens fanns

land, ännu mindre husgrund.

Några som har bostad där är David Beckham

och, sägs det, Afghanistans president Hamid Karzai. Villorna

rapporteras nu ha fallit med upp till 60 procent i värde.

Dubai är den självstyrande staden i Förenade Arabemiraten (UAE), som

försöker bli Mellanösterns Singapore - ett nav för turism- och

finansindustri samt en säker plats för regionens potentater att tvätta pengar i.

Boomen började 2002 när George W Bush drev igenom Patriot Act. Många

araber fruktade att deras amerikanska tillgångar skulle bli

beslagtagna. Samtidigt flödade Ryssland och Mellanöstern över av

oljepengar och Dubais shejk Mohammed bin Rashid Al Maktum satte igång ett byggprojekt som

kan mäta sig med de största i Kina.

Dubai är den fysiska manifestationen av de senaste årens höga oljepriser, berättar Jim

Krane, författare till den kommande boken Dubai: The Story of the

World's Fastest City. Medan Al Gore reste världen runt och predikade

om klimathotet utvecklade Dubais invånare världens mest miljöovänliga

livstil.

De 1,37 miljoner invånarna släpper ut mest klimatgaser per

capita. Till och med golfbanorna i öknen vattnas med avsaltat

havsvatten, en energislukande process. När sommartemperaturen går upp

till 52 grader åker lokalbefolkningen klädda i vita kandouradräkter

slalom i den stora inomhusskidbacken.

Dubai konsumerar så mycket el

att man tvingats bygga kolkraftverk - det enda fossila bränsle som inte

finns i regionen. Detta trots att Förenade Arabemiraten är en av

världens stora oljeexportörer.

Européer, bland annat 4 000 svenskar, lockades till emiraten av höga

löner, skattefrihet och shopping på kredit.

– Så fort man blev anställd ringde en massa banker och ville ge en

gratis kreditkort, berättar Fredrick Dittlau om boomåren. Han är

svensk och har arbetat ii mediebranschen i en av Dubais ekonomiska frizoner i

sju år.

– Medelsvensson kom hit och skaffade BMW, hembiträde, och en Land Rover

till frugan. De trodde att de blivit viktiga och betedde sig snobbigt,

säger Fredrick Dittlau.

Champagnebrunsch på fredagar blev en institution i det

formellt islamisk landet.

Symbolen för Dubais hybris blev Burj Dubai, världens högsta byggnad – 818 meter – som nu håller på att färdigställas.

Fallet blev därefter. I januari rapporterade New York Times att 3 000

bilar lämnats på parkeringen vid Dubais flygplats, övergivna av

utlänningar som flydde sina skulder (i Dubai är det fängelse på att

inte betala räkningen). En del hade lämnat överutnyttjade kreditkort i

bilen.

Myndigheterna satte siffran till elva bilar men många tvivlar på

den notoriskt otransparenta statsledningen. Vid SvD Näringslivs besök på

flygplatsen fanns där ett 30-tal bilar täckta av ökendamm.

Dubai har nu hamnat under ett berg på 80 miljarder dollar i skulder. I

februari tvingades Dubai ta emot ett förnedrande nödlån från Abu

Dhabi, det ledande emiratet i UAE. Nu varnar forskare som Christopher

Davidson att Dubai kan bli världshistoriens största vita elefant – alltså ett gigantiskt kostsamt projekt som inte ger någon som helst utdelning – med halvfärdiga skyskrapor som kommer att stå tomma i åratal framöver. En

finansman säger att den värsta krisen kan komma i juni, då den

arabiska sommarstiltjen börjar och företag tvingas fatta smärtsamma

beslut.

Dubias ledning med shejk Muhammed har reagerat på krisen genom hårdare

kontroll. Ett förslag på en presslag hotar med böter i miljonklassen

om landets rykte och ekonomi skadas. En annan lag gör det omöjligt

att sparka anställda som tillhör lokalbefolkningen. Arbetslösa

utlänningar drivs däremot ut. De som mist jobbet har i allmänhet bara

en månad på sig att lämna landet.

Lokaltidningen Khalej Times rapporterar att spärrar kommer att sättas

upp runtom i staden för att gripa folk vars visum gått ut.

Migrationsmyndigheterna överväger nu att införa belöningar för att

ange illegala utlänningar. Ekonomen Eckart Woertz, på Gulf Research

Center säger att en uppskattning visar att Dubais befolkning kan

sjunka med 8 procent i år.

Bakom razziorna ligger en skräck hos den arabiska lokalbefolkningen

att utlänningarna, som utgör 90 procent av befolkningen, ska ta över.

Lokalbefolkningen lever ett liv i bekvämlighet - varje medborgare i

UAE får i snitt 50 000 dollar per år i subventioner. Men den

överväldigande majoriteten av stadens invånare är fattiga

migrantarbetare från Sydasien som lever åtskilda i arbetsläger.


Staden av guld

Här bor krisens största förlorare: byggjobbare som Kumar, en

28-årig indier.

– Jag satte mig i skuld för att kunna betala visumet på 7 000 dirham.

Agenten lovade att arbetet i Dubai skulle vara fantastiskt med hög lön,

men jag blev lurad, säger Kumar.

Han får bara 600 dirham i månaden. För det sliter han i

12-timmarsskift på byggen. Han delar rum med tio andra där de sover i skift i våningssängar. Fackföreningar och strejker är förbjudna. De som försöker organisera sig grips och deporteras.

Kumar berättar att han längtar

efter frun Malti och de tre barnen, Depul, 8, Gudo, 5, och Punkaj, 3 i

Indien. Men han kommer inte få se dem förrän om två år. Hur uselt

jobbet än är så vore det ännu värre om han skickades hem till

skulderna.

Många migrantarbetare begår självmord efter att ha skickats

hem, berättar Elle Trow som driver hjälporganisationen Helping Hands.

De delar ut mat till arbetare som lämnats strandade sedan deras

arbetsgivare gått i konkurs.

– Dubaiboomen gjorde många rika. Men de som byggde staden lever i en

mardröm, säger Elle Trow.

Ahmad, en pakistansk taxichaufför brister ut i en tirad mot 12-timmars

arbetsdagar sju dagar i veckan.

– I fjol strejkade 300 av mina kolleger. Inom 24 timmar hade de

deporterats. Men samtidigt berättar han varför han älskar Dubai:

– Här finns sex, nattklubbar. Prostituerade från hela världen:

svenskor, indier, ryskor, svarta, berättar Ahmad lyriskt samtidigt som han säger att han skickar hem nästan helalönen till sin fru och fyra barn i Pakistan.

– Men jag kan ändå gå på nattklubb och prostituerade en gång i

månaden. Det är som att leva i en film. Sånt får man inte göra hemma i

Pakistan, där råder islam, säger Ahmad.

Ahmad sätter fingret på varför Dubai ändå kan överleva den här krisen – stadens succé bygger på dess frihet och avslappnade moral, säger Jim Krane.

– Dubai kan bli centrum för en region som sträcker sig från Kirgizistan till Marocko.

I Dubai finns hamn och flygplats i världsklass, knappt någon

brottslighet och framförallt stabilitet. Dubai har styrts av samma

familj sedan 1833, hela tiden med fredliga generationsskiften. De mest

megalomaniska projekten må ha skrinlagts, men Dubai har fortfarande

potential att bli ett viktigt nav, säger de flesta jag möter i Dubai.

Statsledningen själv räknar med att ekonomin ska växa mellan 2-4

procent i år.

Exportrådet i Dubai gjorde nyligen en undersökning

bland svenska chefer. Den visade att företagen trots krisen är

optimistiska om framtida affärsmöjligheter i regionen. Å andra sidan

så har krisens förlorare redan flytt landet eller deporterats.