I börsbolagens kvartalsrapporter som just nu publiceras är osäkerheten påtaglig om vad de olika krisscenarierna kan innebära. Även om kvartalsrapporterna är positiva och motsvarar marknadens förväntningar är de ändå bara rapporter som redovisar hur det gick under förra kvartalet. De säger litet eller inget alls om framtiden.

Men det är fel att tro att Sverige på något sätt skulle vara förskonat från en fördjupad kris bara för att vi står utanför eurosamarbetet och har en stark nationell balansräkning.

Blommar krisen ut drabbas Sverige minst lika hårt som övriga länder, kanske värre eftersom svenska företag är mer internationaliserade och har de flesta av sina kunder i Europa.

Det är fel att tro att Sverige skulle vara förskonat från en fördjupad kris.

Den som, i likhet med många företagsledare, hoppas att Asien och i synnerhet Kina med sin tillväxt och aptit på produkter ska kunna rädda oss undan en ny recession, som skedde för ett år sedan, kan bli besviken. Även Kina har en egen pyrande skuldkris, som handlar om de stora kinesiska regionerna.

Enligt den kinesiska ekonomisajten english.caijing.com.cn håller den kinesiska staten som bäst på att överta lån från regionerna motsvarande 3000 miljarder kronor, som regionerna inte klarar av.

Av Kinas samlade BNP utgör investeringar i infrastruktur, som vägar, järnvägar, energiproduktion, bostäder och så vidare, den absolut största andelen. Den mindre delen utgörs av konsumtion, privat och offentlig. I västliga ekonomier är det precis tvärtom.

Det är en chansning av gigantiska mått som kräver fortsatt tillväxt så att infrastrukturen kan tas i bruk och betalas i ungefär samma takt som den kinesiska och globala konsumtionen ökar.

Misslyckas chansningen, till exempel på grund av en global lågkonjunktur, hamnar också Kina i en ”europeisk skuldfälla”.