Efter en rad turer under veckändan tycktes det sannolikt att Ryssland skulle öppna gaskranarna på tisdagsförmiddagen. Ukraina hade låtit nya villkor falla under bordet och en överenskommelse i EU-regi med internationell övervakning kunde sättas i verket.

Ukrainas två trätande ledare presidenten Viktor Justjenko och premiärminister Julia Tymosjenko tycktes för en gångs skull vara på samma linje. Justjenko beordrade regeringen att garantera transit av rysk gas till EU medan Tymosjenko talade om ett gasavtal mellan Ukraina och Ryssland.

Det är frånvaron av ett sådant sedan årsskiftet som utlöste konflikten. Kremlkontrollerade Gazprom upphörde med att leverera gas till Ukraina varefter detta land uppenbarligen avledde vissa kvantiteter av EU-gasen för egen räkning. Alla gasleveranser stoppades därefter. Tymosjenko menade att ett sådant avtal var möjligt. Samtidigt antydde hon att Ukraina inte har bråttom. Man har pumpat ner så mycket gas i lager att dessa räcker för ett helt år.

Det kan ha hänt saker på mer dunkla plan. Trots alla utfästelser om direkta avtal mellan Gazprom och statliga ukrainska Naftogaz finns fortfarande en mellanhand kvar i form av ett Schweizbaserat bolag. Det ägs till hälften av Gazprom och till hälften av två affärsmän från Ukraina.

Ett sådant bolag kan bara ha som syfte att avleda pengar till makthavare i kulissen. Vem som ytterst är mottagare går det många rykten om. De styrande i Kiev och Moskva låter inte bara rikedomar passera förbi. Nationella hänsyn blandas med krass korruption. Bara en del av spelet är gripbart för utomstående.

Avbrutna gasleveranser till EU kostar Gazprom och Ryssland stora pengar. Börjar gasen idag åter strömma in i de ukrainska ledningarna kan intäktsbortfallet beräknas till i storleksordningen 1 miljard dollar. Ukraina förlorar transitinkomster.

1 miljard dollar är inte längre småsmulor på den ryska sidan. De dramatiskt lägre oljepriserna sänker exportskatterna som tillsammans med gasintäkterna står för en väsentlig del av de ryska statsinkomsterna. Gazprom har dessutom dragit på sig mycket stora skulder.

Det fallande oljepriset kommer senare i år att sänka gaspriserna, som med fördröjning brukar kopplas till prisnivån på olja. Intäktsbortfallet kan bli mycket stort.

Med en fördjupad ekonomisk kris bör efterfrågan falla. Runt om i Europa byggs mottagningsstationer för LNG, gas som kylts ner till flytande tillstånd och som transporteras med speciella tankfartyg.

Med LNG bryts ett ensidigt beroende av naturgas via ledningar. Europa kan vid sidan av USA, Japan och Sydkorea importera LNG från Qatar eller andra avlägsna länder.

Ledningar genom Ukraina eller inte, denna andra gaskris på ett par år har belyst faran för EU att bli energipolitiskt beroende av ett enda land. Det energifattiga EU måste söka alternativ till rysk olja och naturgas.