Borås Handslaget är fast, blicken intensiv, rösten är hög och tydlig. Tommy Mäkelä är som alla andra, nästan.
- Man kan väl säga att min hjärna behöver mer ordning och reda för att inte bli rörig. Jag behöver mer struktur, säger han.

För ett år sedan inleddes arbetet med att hitta ett arbetssätt som passade honom. Företaget Eskil Johanssons AB, vars huvudsakliga affärsidé är att arrangera kollo och läger för barn med neuropsykiatriska funktionshinder, skulle börja förmedla föreläsare. Eskil Johansson och Anders Abelsson, som arbetar halvtid för företaget, kom fram till att det vore lämpligt om någon med något av de funktionshinder som föreläsningarna handlar om också sköter bokningen av föreläsarna. Det blev Tommy Mäkelä.

- I början var jag nervös, jag gick till exempel upp extra tidigt och cyklade jättefort för att inte komma för sent.
Men nu är alla, inklusive han själv, förvånad över hur bra det går. Lokalen där bokningscentralen håller till i centrala Borås har han delvis inrett själv – åtminstone väggarna. De är fulla av affischer med den stora idolen, ishockeystjärnan Mario Lemieux.

- Många som har Asperger blir väldigt, väldigt intresserade av något. I mitt fall är det ishockey. Mario Lemieux är inte bara världens bästa spelare, han har också övervunnit cancer.
Vägen fram mot att arbeta halvtid och ta mer eget ansvar för bokningarna har gått via ett datorprogram som är helt anpassat efter hans behov. Men också stöd från handledaren Anders Abelsson, som besöker honom minst en gång i veckan och har daglig kontakt. En förstående arbetsgivare är också viktigt.
- Utan det här hade det aldrig gått. Nu är mitt nästa mål att få ”riktig” lön, att arbetsförmedlingen inte är med och betalar något alls, säger Tommy Mäkelä.

Datorprogrammet som tagits fram med hjälp av dataföretaget Exter i Skövde innehåller färre ikoner på skärmen. Hur många ikoner det ska vara, hur de ska fungera och inte minst färgen har Tommy varit med och bestämt. Nu finns tre tydliga färger, en röd för en sorts bokning, en grön för en annan och en blå för en tredje.
– Vi testade genom att låtsas att folk ringde. Jag upptäckte snabbt att fler än fyra ikoner blev för rörigt.
Programmet har redan rönt viss uppmärksamhet och bland annat visats upp på en mässa i Italien. Andra enkla hjälpmedel har han tagit fram tillsammans med Anders Abelsson. De tre pärmarna på skrivbordet, till exempel. De har samma färg som ikonerna i programmet.

- Färgerna är viktiga och ett bra exempel på ett stöd som är enkelt, men jätteviktigt.
Jobbet går ut på att svara i telefon, förmedla och boka föreläsare. Skolor, kriminalvård, socialtjänsten och många andra ringer till förmedlingen och vill boka in de föreläsare som erbjuds om neuropsykiatriska funktionshinder.
Eskil Johanssons företag har betalat delar av datorprogrammet och betalar också för handledaren Anders Abelsson. Lönen betalar företaget, som i sin tur får bidrag från arbetsförmedlingen med 80 procent.

-De problem man kan ha om man har någon form av neuropsykiatriska funktionshinder är väldigt olika och individuella. För dem som har Asperger är det till exempel vanligt att behöva tydliga rutiner. Det gäller Tommy, samtidigt är det så att upprepning gör att han lär sig väldigt snabbt, säger Anders Abelsson, som är med när vi besöker Bokningscentralen.
Eskil Johansson har arbetat på olika sätt med neuropsykiatriska funktionshinder i 30 år. Att ha ett handikapp som inte syns utanpå, är ofta extra svårt, konstaterar han. Samtidigt uppfattas personer med den här typen av funktionshinder som mindre intelligenta.

- Det är helt fel. Samtidigt kan det vara nödvändigt med tydligare kommunikation, säger han.
Trots uppmärksamheten om neuropsykiatriska funktionshinder under senare år, inte minst när det gäller barn, är kunskapen fortfarande dålig om hur många vuxna som kan ha funktionshindren.
- Jag har kommit i kontakt med många vuxna som i dag är förtidspensionerade med den här typen av funktionshinder. Med rätt stöd är jag övertygad om att många skulle kunna arbeta.

Att Tommy Mäkelä är annorlunda har han vetat sedan tioårsåldern. Då fick han diagnosen Asperger syndrom.
- Det var väldigt skönt att få veta vad det var, en del säger att barn mår bäst av att inte veta. Så var det inte för mig, säger han.
Som tonåring var Tommy Mäkelä ”jobbig” enligt honom själv.
Kroppskontrollen var dålig, liksom koordinationsförmågan. Så är det inte i dag. Men kontakten med arbetslivet och skola har inte alltid varit lätt.
- Problemet i skolan var att ingen berättade varför jag betedde mig som jag gjorde. Hade mina klasskamrater vetat det hade det nog varit lättare.

Grundskolan var ändå ok, eftersom han hela tiden hade en stödlärare.
I gymnasiet gick det sämre och Tommy Mäkelä bestämde sig i stället för att testa arbetslivet. Det gick inte alls bra till en början. Han var visserligen helt öppen med sin diagnos, för att slippa samma upplevelse som i skolan. Men när praktikperioden som vaktmästare var över tyckte arbetsgivaren att lönebidraget var för litet. Och på träindustriföretaget där han arbetade blev han anklagad för att vara färgblind.
– Det är jag inte, men eftersom jag har svårt att läsa papper med mycket information, måste jag avgränsa den.

Därför gjorde han rutor av texten, med hjälp av olika färgpennor. Det blev för kladdigt tyckte arbetsgivaren.
- Jag blev både ledsen och kränkt. Det kändes hopplöst.
Signalerna från försäkringskassan under den här tiden var att förtidspension var lämpligt, något han absolut inte ville. Men just då var han nära att ge upp. Då ringde Anders Abelsson.
Nu föreläser han själv ibland. Han är helt övertygad om att om fler lär sig mer om vad neuropsykiatriska funktionshinder innebär, blir det lättare för dem som har diagnoserna.

Bilden av att många med den här typen av funktionshinder är våldsamma och mer eller mindre kriminella, upprör honom extra. Och han hoppas att fler arbetsgivare ska anställa.
- Jag vill att fler ska få den här möjligheten. Ingen vill bara gå hemma och vara utanför. Alla vill jobba och de flesta kan, bara man får rätt stöd. Det visar ju min
erfarenhet, säger han.