Mer än en arbetsgivare gnuggade säkert händerna när IF Metall släppte sin bomb den 2 mars. Ett av LO:s tyngsta förbund hade, utan att vare sig andra förbund eller LO-ledningen fick ett ord med i laget, tagit ett mycket kontroversiellt steg. IF Metall och industriarbetsgivarna slöt ett centralt ramavtal som innebar grönt ljus för lokala avtal om sänkt arbetstid och sänkt lön med högst 20 procent.
Reaktionerna på den fackliga sidan, inom och utom IF Metall, blev mycket starka. Uppgörelsen brännmärktes som ett svek mot ”det fackliga löftet”, den grundläggande överenskommelsen att löntagare inte ska spela arbetsgivarna i händerna genom underbudskonkurrens.
Strikt sett innebär krisavtalet inte ett svek mot det löftet, eftersom lönen per arbetad timme inte sänks. Men i praktiken, det medger också IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä, är innebörden att arbetsgivarna tillfälligt har fått en form av de ”öppningsklausuler” som facket i två avtalsrörelser sagt blankt nej till.
Drygt två månader senare är raden av lokala krisavtal lång. För någon vecka sedan uppskattades antalet till runt 200 avtal som berör cirka 10000 anställda. Till det kommer nu också Scania, där ett krisavtal är klart för nära 12000 anställda.
Bakgrunden är en situation för svensk industri som saknar motstycke. Det dramatiska bortfallet av efterfrågan som finanskrisen orsakat innebär att industrins produktionsvolym i år väntas minska med 25 procent. Antalet anställda minskar enligt Teknikföretagens färska prognos med 12 procent eller 40000 personer. Nästa år fortsätter neddragningarna med ytterligare 7 procent av de anställda.
I ett läge där var fjärde medlem väntas bli arbetslös ser IF Metall de lokala krisavtalen som ett sista halmstrå, en möjlighet att i alla fall tillfälligt hålla varselspöket borta.
Men några garantier på sikt finns inte. Och i ett större perspektiv – vilka villkor kan försämras i nästa steg?
Det är den frågan som orsakat våndan och kritiken i de fackliga leden. IF Metalls krisavtal har splittrat LO-förbunden, som Wanja Lundby-Wedin konstaterade vid LO:s representantskap förra veckan. Hon manade till sammanhållning och var övertygad om att fler ”okonventionella lösningar” kommer i andra branscher.
Kritiken mot IF Metall är inte längre lika häftig, men har inte stillnat. Pappers ordförande Jan-Henrik Sandberg var på första maj mycket kritisk mot ”lönesänkningsavtalen” och det tryck IF Metalls uppgörelse satt på andra förbund.
Pappers har sagt nej till skogsindustrins krav på ett liknande avtal. Att idén är så populär på arbetsgivarsidan beror på att löneskyddet i kollektivavtalen undermineras, samtidigt som arbetsgivarna får mer makt över arbetstiden. Därför ”borde det vara alla fackförbunds sak” att stoppa avtalen, sade Jan-Henrik Sandberg.
De öppningsklausuler som Teknikföretagen strävar efter innebär möjlighet att göra lokala avsteg från kollektivavtalen. Då kan villkoren anpassas efter vad företagen klarar av, resonerar arbetsgivarna. Facket befarar att anpassningen bara sker nedåt, mot allt lägre löner och tuffare arbetsvillkor.
Floden av krisavtal ger nu arbetsgivarna vind i ryggen inför nästa års avtalsrörelse. Det är en dörr som har öppnats, och det blir jättesvårt att få igen den om det blåser, som Pappers avtalssekreterare Matts Jutterström säger. Och blåsa lär det göra med lågkonjunktur också i början av 2010.
Men det är inte givet att IF Metalls ramavtal är ett självmål inför avtalsrörelsen. Avtalet är tidsbegränsat till den 31 mars 2010 och det ser IF Metalls Veli-Pekka Säikkälä som den springande punkten.
En rad lokala uppgörelser var ett faktum redan före det centrala krisavtalet, påpekar han. Om förbundet valt att bara blunda hade det i praktiken varit att erkänna att det finns en möjlighet till ”öppningsklausuler” i kollektivavtalen. Alternativt riskerade IF Metall att få en AD-dom emot sig som konstaterade samma sak.
Nu finns en bortre gräns för krisavtalen. Därmed har metallarbetarna en annan sits än industrins tjänstemän. Varken Sveriges Ingenjörer eller Unionen har tecknat något centralt ramavtal. De har istället meddelat att lokala uppgörelser om sänkt arbetstid och lön inte strider mot kollektivavtalen. Det klartecknet har IF Metall inte lämnat.
