Dramatiken skruvas till i den tuffaste avtalsrörelsen på många år. Natten till lördagen gjorde tjänstemännen inom industrin helt överraskande upp med arbetsgivarna om nya avtal, utan att LO-facken är med på vagnen.
Och igår kväll kom beskedet att förhandlingarna inom handeln har strandat. Det betyder att hotet om en strejk under påskhandeln är överhängande. Ikväll tar LO-förbundet Handels ställning till om ett varsel ska läggas.
Situationen har uppstått eftersom industrin inte klarat att leverera ett ”märkesavtal” i tid. Förhandlingarna har kärvat och nu går tjänstemännen före med egna avtal.
Arbetare och tjänstemän inom industrin har ett organiserat samarbete som är en grundbult i Industriavtalet. De lägger gemensamma avtalskrav och sedan förväntas de tre tunga aktörerna – IF Metall, Unionen och Sveriges Ingenjörer – förhandla fram ett första normerande avtal tillsammans.
Det var också vad IF Metall trodde så sent som i onsdags, enligt förbundets ordförande Stefan Löfven. ”Tolv timmar senare fick vi veta att de andra hade börjat förhandla med Teknikföretagen.”
Att tjänstemännen skulle göra upp med arbetsgivarna på egen hand var något IF Metall avrådde från, säger Stefan Löfven, som tycker att ”det är olyckligt att de inte håller ihop gänget”.
Men Unionen och Sveriges Ingenjörer valde att skriva på ett avtal, som de anser ger ett bra utfall med tanke på att utgångskravet var noll kronor. Varje fackförbund måste göra sina bedömningar, understryker Unionens ordförande Cecilia Fahlberg.
Tjänstemannafacken vill inte se uppgörelsen som ett grundskott mot Industriavtalet, utan säger sig värna om det fortsatta samarbetet. Men det har helt klart fått sig en knäck. Frågan är om sammanhållningen mellan arbetare och tjänstemän överlever.
Industrins roll som lönenormerande är också oviss. Ingen är ännu redo att utpeka fredagsnattens avtal som ett ”märke”. Kanske är Industriavtalet på väg mot en plats i Arbetets museum.
På arbetsgivarsidan ser Teknikföretagens förhandlingschef Anders Weihe LO:s försök till ”totalcentralisering” av avtalsrörelserna som det stora hotet mot Industriavtalet. Något Svenskt Näringsliv möter med en minst lika fast samordning med krav på rättning i leden. LO-förbundens förhandlare klagar över att mötas av beskedet att ”den frågan får vi inte förhandla om”.
Svenskt Näringsliv vill absolut inte se en upprepning av succén för LO-samordningen 2007, då jämställdhetspotterna lades ovanpå industrinormen. En konstruktion som lägger makten över lönebildningen hos LO-styrelsen. Det är upplagt för en avgörande kraftmätning i årets avtalsrörelse.
