Rapporteringen om skuldkrisen i Grekland förmedlar bilden av en hotande upplösning av eurovalutan och ett försvagat EU. Men facit kan bli ett starkare EU och en stabilare euro.

EU-toppmötet som startar i kväll väntas enas om en kraftig fördjupning av det ekonomiska samarbetet.

Skuldkrisen i Grekland är fortfarande akut, men man torde trots allt våga utgå ifrån att den får en ordnad lösning. Måhända ligger lösningen i frivilligt ändrade lånevillkor för Greklands privata långivare. Med den budgetsanering som krävs skulle Grekland då kunna komma ur krisen som ett ekonomisk-politiskt mer disciplinerat land.

Något borde det politiska etablissemanget i Grekland lära sig av läxan.

EU som helhet har redan lärt sig en del av läxan för att undvika framtida kriser. På väg att förverkligas är ett ekonomiskt reformpaket, som innebär den mest omfattande skärpningen av den ekonomiska styrningen i EU:s historia.

I finanspolitiken ska skärpta regler och snabbare straff leda till långsiktigt sunda offentliga finanser. Budgetarbetet i länderna ska tidsmässigt samordnas för att underlätta en gemensam granskning inför de nationella budgetbesluten. Varje land ska dessutom skapa ett eget budgetpolitiskt ramverk, som ska gälla över tiden.

Redan vid EU-toppmötet i mars beslöt man om en smärre fördragsändring för att kunna skapa en gemensam räddningsfond, med en kapacitet på 500 miljarder euro.

I strukturpolitiken skapas en helt ny styrning. Syftet är att undvika så kallade makroekonomiska obalanser, som anses ha stor skuld till den pågående krisen i eurozonen. Varje land avkrävs fleråriga reformprogram som granskas kollektivt.

Också i makropolitiken blir det möjligt att övervaka och straffa länder som missköter sig.

Om huvuddragen i reformpaketet är man redan överens – på pappret bör man kanske tillägga. Det återstår att se om den politiska viljan är tillräckligt stark för att leva upp till vad man lovat.