En lång raksträcka skär genom landskapet. Den nya vägen leder in till staden – eller till det som ska bli en stad. På den här platsen, 25 mil öster om Peking i Hebeiprovinsen, låg det tidigare saltängar, träskmarker och en och annan räkodling.
Nu är det en gigantisk byggarbetsplats, men fortfarande en ganska ödslig sådan. Byggandet har inte kommit igång på allvar. Det är 30 grader varmt och några arbetare sitter vid vägkanten och dricker te.
Om tio år, 2020, ska första etappen av en smått utopisk framtidsstad stå här, delvis signerad svenska arkitekter och stadsplanerare från teknikkonsulten Sweco på Södermalm i Stockholm.
Miljonstaden Caofeidian ska bli en ekologisk förebild för hela Kina. Ja kanske för resten av världen. Det är i alla fall förhoppningen. Slutnotan beräknas till svindlande 250–500 miljarder kronor.
På ett plan är det hela en framgångsrik svensk satsning på modern miljöteknik och stadsutveckling som exporteras till en av världens snabbast växande marknader. Men skrapar man på ytan finns också en annan berättelse – om fäktande arkitekter, missförstånd och en oro över att de storslagna visionerna inte kommer att bli verklighet.
Inne i Caofeidians nybyggda utställningshall, där hela projektet presenteras, är det svalt luftkonditionerat. Lin Peng, nyutnämnd chef för Caofeidianprojektet, visar in i en biosalong. En film i 3D tar besökarna in i stadens framtid där animerade invånare leende promenerar omkring på gatorna: Det är få bilar, många bussar, förnybara energikällor, miljövänliga hus och vackra parker.
Sist men inte minst ska staden vara klimatneutral. Det vill säga stadens energisystem ska inte tillföra ytterligare koldioxid till jordens atmosfär.
Kontrasten mellan den tjusiga framtidsstaden på filmduken och det dammiga byggområdet utanför utställningshallen är påtaglig.
–Vi räknar med att de första invånarna flyttar in redan nästa år, säger Lin Peng när han berättar om läget just nu i Caofeidian
–Om fem år tror vi att det kommer att bo 50000–80 000 invånare här. Först om 20–30 år kommer hela staden vara färdigbyggd, säger Lin Peng.
De första husen i Caofeidian är tydligt inspirerade av Hammarby Sjöstad i Stockholm till stil och material. Kinesiska politiker och planerare har flera gånger varit i Stockholm på studiebesök. Lin Peng berättar gärna om allt det miljövänliga i projektet men när frågorna blir mer konkreta blir svaren mer svävande.
Målet är att använda förnyelsebara energikällor (vind, solenergi och biogas) till 95 procent i Caofeidian. Når ni det?
–95 procent är vårt långsiktiga mål. Men nu i början ser det lite annorlunda ut. Jag tror att vi kommer kunna använda förnyelsebara energikällor till kanske 50 procent de första åren. Senare kanske till 75 procent. I Kina tror vi att det är bra att sätta upp höga mål, kanske för höga till och med. Sedan gör vi allt för att uppnå dem, säger Lin Peng.
Kommer staden nå målet att bli så miljövänlig att den inte släpper ut ytterligare koldioxid i atmosfären, det vill säga bli klimatneutral?
–Det är en stor utmaning att bygga en stad i Kina som inte producerar någon koldioxid alls. Men det är vårt mål och jag är övertygad om att vi kommer att klara det, ler Lin Peng innan han skyndar iväg till ett möte med representanter från Sweco.
Kina är idag ett nersotat land. Den imponerande tillväxten de senaste decennierna har skett till priset av enorma miljöproblem. Kina släpper ut mest koldioxid i världen. Förra året var koldioxidutsläppen över 6 miljarder ton. Det här i kombination med den explosionsartade urbaniseringen där 15 miljoner kineser flyttar till städerna varje år, har skapat ett akut behov av nya miljövänliga städer.
Caofeidian är ett nyskapande projekt – på flera plan. Det handlar bland annat om ambitionerna. Är det överhuvudtaget möjligt att framgångsrik bygga en stad från grunden, stort som hela Stockholm, på 20–30 år? Tidigare exempel i historien förskräcker, som Brasilia i Braslien.
Nytt är också att den svenska regeringen satsar på export av svensk miljöteknik till Kina. Den svenska ambassaden i Peking, med sina kontakter inom den kinesiska statsapparaten, har varit en avgörande faktor för Swecos projekt i Kina.
Den svenska ambassadören i Peking Mikael Lindström är en ivrig påhejare av satsningen. Han är övertygad om att det svenska engagemanget i Caofeidian kommer att ge ringar på vattnet och han räknar upp ett antal projekt i andra städer där ambassaden just nu hjälper svenska miljöteknikföretag.
Men mitt i entusiasmen är Mikael Lindström också frustrerad. Det är för få svenska företag på plats i Kina, tycker ambassadören. Svenskt näringsliv riskerar att missa en unik chans att växa på den kinesiska marknaden.
–Ibland har jag känt det som att vi på ambassaden är spanarna i en armé som kryper före mot fiendelägret. När vi är framme så ser vi genom gräset att vakterna sover. Det är bara att anfalla. Men när vi vänder oss om så ser vi inte riktigt vår egen armé, säger Mikael Lindström och slår ut med armarna i en uppgiven gest där han sitter på sitt rum på ambassaden i Peking.
Men kanske finns det skäl till varför svenska företag inte satsar på Kina i den omfattning som Mikael Lindström och hans kollegor på ambassaden önskar.
Det ska nu sägas med en gång att Kina sedan 20 år tillbaka har lockat 100-tals svenska företag. Så det är inte så att det saknas svenska företag i Kina. Men ett engagemang i Kina är ofta krävande och fullt av överraskningar, det har Sweco fått erfara.
Ulf Ranhagen är chefsarkitekt på Sweco, professor på Kungliga Tekniska Högskolan och internationellt känd som en av dem som har lanserat begreppet ekologiska städer. Det är han och hans team på Sweco som har ritat en viktig del av Caofeidian, han är något av pappa till hela projektet.
Under 2008–2009 åkte han och rad andra arkitekter från Sweco i skytteltrafik till Caofeidian.
–Jag minns en ceremoni i september 2008, då vår stora detaljplan för området skulle presenteras och godkännas. Vi hade jobbat nästan dag och natt veckorna innan för att få allt klart. Vi var trötta men såg fram emot den här dagen, säger Ulf Ranhagen.
–Den svenska ambassadören var på plats och en rad andra kinesiska dignitärer. Men när täckelsen föll så var det inte vår detaljplan som hängde där på väggen utan en annan, en kinesisk. Vår hade de lagt åt sidan utan att säga något till oss.
De svenska arkitekterna gapade. Ulf Ranhagen berättar hur han nästan tappade besinningen efter allt jobb de hade lagt ner. Redan innan låg nerverna på ytan. Nu kände de sig förda bakom ljuset.
Ambassaden fick rycka ut, möten bokades och diskussioner vidtog och till slut ordnade det upp sig. Swecos detaljplan blev återigen den som gällde.
Idag är Ulf Ranhagen nöjd med vad Sweco har åstadkommit i Kina och han hoppas på flera kinesiska samarbetsprojekt. Caofeidian är en unik möjlighet att bidra med något positivt till Kinas miljöproblem. Men han är också öppen med de problem som uppstod längs vägen.
–Det har varit en hel del käppfäktande, det är inget att sticka under stol med. Det är svårt att planera saker i Kina. Möten och projekt kan ställas in med en timmes varsel. Nya regler ändrar förutsättningarna och nya utnämningar gör att det plötsligt är nya chefer som dyker upp och bestämmer. Det blir lite oförutsägbart, säger Ulf Ranhagen.
Är du orolig för att miljömålen i Caofeidian inte kommer att uppnås?
–Den oron finns förstås. Vi såg redan i höstas när de byggde en första sektion på området att man gjorde vissa avsteg från vår plan, säger Ulf Ranhagen.
Det finns också andra omständigheter som kan tyckas märkliga kring Caofeidian.
En gigantisk industrizon på 300 kvadratkilometer är på väg att byggas alldeles intill den ekologiska staden. Dit har bland annat Beijing Steel flyttat och byggt en ny fabrik. Den gamla låg i Peking men stängdes eftersomden släppte ut för mycket föroreningar.
Nu kommer det nyastålverket, som kostat 8,7 miljarder dollar, att ligga alldeles intill en stad som har som mål att ge sina invånare ren luft och miljövänligt boende. Ulf Ranhagen håller med om att det kan tyckas motsägelsefullt.
Det är de lokala myndigheterna och politikerna i den stora industristaden Tangshan som har tagit initiativ till Caofeidian. Den ekologiska staden kommer bli en slags systerstad till huvudorten, som liksom många andra kinesiska städer har problem med föroreningar. De två städerna ligger några mil ifrån varandra.
I gatuvimlet i Tangshan finns det stora förhoppningar kring Caofeidian.
–Det är klart att jag skulle vilja bo där. Jag har läst om den här staden i tidningarna, att den ska bli både vacker och miljövänlig. Det borde byggas många fler sådana städer i Kina, säger Xie Ying, 30 år, bosatt i Tang-shan.
