Kalla finansvindar drar genom Europa i spåren på konkursvågen i USA. Trots det amerikanska räddningspaketet som godkänts av kongressen, består oron och nervositeten. Det är begripligt med tanke på veckans fem bankdraman på den europeiska kontinenten:

I söndags tvingades regeringarna i Belgien, Nederländerna och Luxemburg gå in och rädda bankgiganten Fortis med drygt hundra miljarder kronor. I måndags undsatte den isländska staten banken Glitnir efter att landets centralbank varnat för hotande konkurs. Samtidigt nödräddades den brittiska banken och bolåneinstitutet Bradford & Bingley av staten.

I onsdags bärgades den belgiska banken Dexia med närmare 60 miljarder kronor från regeringarna i Frankrike, Belgien och Luxemburg. Då stod också klart att tyska bolåneinstitutet Hypo Real Estate får en räddande hand av staten.

I samma veva kom nyheten att Irlands regering garanterar alla banktillgodohavanden under de närmaste två åren. Och från Italien meddelades att handeln med UniCredits bankaktier stoppats eftersom ”banksystemets stabilitet och spararnas tillgångar måste garanteras”.

Även i det stabila banklandet Schweiz där bankirerna länge suttit bekvämt bakåtlutade och tagit emot en ständig ström av kunder och förmögenheter skakas man av världens finansiella jordbävning. Särskilt storbankerna Union Bank of Switzerland och Credit Suisse känner av skalven, eftersom båda har stark närvaro på den amerikanska marknaden.

UBS är den europeiska bank som förlorat mest på dåliga lån i USA, och hittills har man gjort nedskrivningar på över 200 miljarder kronor för den amerikanska bolånekrisen. Dagen efter kollapsen av Lehman Brothers föll UBS-aktien till rekordlåg nivå, och bankens kurs har störtdykt med 66 procent på ett år. På fredagen meddelades att man skär ner personalstyrkan med ytterligare 2000 personer – trots vinstbesked för årets tredje kvartal efter ett år med förluster. Och trots att UBS nye ordförande Peter Kurer utlovade, vid extrastämman i torsdags, att även 2009 blir ett vinstgivande år.

Förluster och nedskrivningar får bankexperten Manuel Ammann, chef för det schweiziska bankinstitutet vid St Gallen-universitetet, att tala om ”en kritisk situation” även i världens tryggaste bankland.

– Vi har aldrig tidigare sett så många finansinstitutioner försvinna på så kort tid. Schweiz är inget oroscentrum, men situationen är ändå kritisk. Den schweiziska finanssektorn är inte skild från internationella händelser, säger han.

– Banker måste ha solida kapitalbaser som stötdämpare vid storförluster. Storbanker som UBS och Credit Suisse bör ha likviditet som täcker 50 procent av investeringarna, tycker han.

Finanskrisens intåg i banknationen Schweiz märks inte bara i börstabellerna och nyhetsrubrikerna utan också i det vanliga vardagslivet. Så blev det exempelvis inget födelsedagspartaj i St Tropez för ett gäng vänner i bankvärlden helgen efter den amerikanska bankkraschen. De beordrades att stanna vid sina skrivbord i Genève hela helgen med paniken som rådde på finansmarknaderna.

Deppigt är det också för väninnan vars Credit Suisse-anställda make släppt alla familjebestyr för att kunna sitta i telefonkonferenser med New York-kontoret om kvällarna. Däremot gläder sig kollegan som desperat letat ny lägenhet i Genève och nu trånar efter grannens större lya: hans karriär vid Lehman Brothers är nämligen över och han måste lämna stan.

Och vid ett rutinmöte på UBS häromdagen fick jag ett osedvanligt mottagande av tre bankirer som med blixtrande leenden bubblade fram erbjudanden – när saken bara gällde ett banalt undertecknande som tog tre minuter. Det speglar nervositeten hos UBS och viljan att ta vara på varenda kund – då opinionsundersökningar visar att bara 35 procent har förtroende för banken och 54 procent tror att UBS kommer att gå i konkurs…

Detta är bara början, varnas det. Flera europeiska banker kommer att behöva statlig hjälp eller tas över av konkurrenter. Många har uppenbara likviditetsproblem, och svårt att få tag på pengar då bankerna blir alltmer ovilliga att låna till varandra. Analytiker vid BNP Paribas har beskrivit likviditetssituationen som ”den värsta marknaden har sett på årtionden”.

Flera europeiska centralbanker har i veckan pumpat ut pengar, bland dem schweiziska centralbanken, Bank of England och europeiska centralbanken ECB. Den schweiziska tidningen Tages-Anzeiger skriver att ”Europa invaggade sig i falsk säkerhet i början av finanskrisen i USA. Krisen sågs som ”vilda västern-kapitalism” på andra sidan Atlanten i kontrast till mer civiliserade vanor i Europa”.

Men det kommer en efterkristid. De fyra stora EU-ekonomierna Frankrike, Storbritannien, Tyskland och Italien träffades på lördagen för krismöte i Paris om det nuvarande och framtida bankläget i Europa. ECB-chefen Jean-Claude Trichet har kallat det ”ett exceptionellt möte under exceptionellt osäkra förhållanden”.

Inför mötet har Frankrike fört fram idén med en pan-europeisk räddningsfond för att stötta finanssektorn vid kriser – ett förslag som inte delas av de andra. En annan tanke är ett tak på exempelvis tre procent av BNP som alla 27 EU-länder bidrar med vid en finanskris – också det omstritt. Man är dock rörande överens om att det krävs bättre övervakning av bankerna samt en samlad räddningsplan för att hantera en gränsöverskridande bankkris i Europa.

Idag sköts banktillsyn och krisberedskap på nationella nivåer – vilket ter sig märkligt med tanke på utvecklingen: för tio år sedan hade de största europeiska bankerna endast en tiondel av sina tillgångar i andra europeiska länder. Nu har samma stora banker en fjärdedel av sina tillgångar på andra håll i Europa – vilket ställer helt andra krav på övervakning och räddningsplaner i tider som dessa.