Green Coffee vid Plac Konstytucji är ett av dessa hippa och trendiga kaféer som det vimlar av i miljonstaden Warszawa. Ur högtalarna strömmar funkig soul som andas 1970-tal, vid bordet bredvid sitter ett ungt par och diskuterar finanssidorna i Gazeta Wyborcza medan de febrilt knappar in siffror på mobilen som på en miniräknare.

Det ser knappast avslappnat ut. Men faktum är att den dagliga lektyren av valutakurser och bankräntor är ett plågsamt måste för en stor del av de över 700 000 polacker och 1,2 miljoner ungrare som har lån i schweizerfranc eller euro. Hur mycket pengar de har kvar när månaden är slut och om lånen bara fortsätter att stiga trots åratal av amorteringar, allt detta avgörs på valutamarknaden.

Valutalånen är bara toppen på ett isberg. I skuggan av eurokrisen och dramatiken i Aten har omvärlden blundat för problemen som tornar upp sig i Öst- och Centraleuropa. Regionen är ett lapptäcke och varje land har sitt eget problem och sin egen styrka. Men en sak har de gemensamt, om än i varierande grad. Det är beroendet av eurozonen.

I Ungern går 34 procent av exporten till de 17 euroländerna, i Slovakien och Slovenien 33 procent och i Estland 25 procent. Hälften av de utländska direktinvesteringarna i Ungern kommer från euroländerna. I Bulgarien är det hela 58 procent och i Öst- och Centraleuropas ledande ekonomi Polen en fjärdedel.

När tillväxten i eurozonen nu backar får det dramatiska effekter på grannarna i öst. Europeiska utvecklingsbanken EBRD, den tidigare så kallade Östeuropabanken, skrev häromdagen mer tillväxten för 2012 till 1,7 procent, från 3,4 procent för bara tre månader sedan.

Värst drabbas Ungern som i juli troddes gå mot 2,8 procent men har justerats ned till 0,5 procent. Omsättningen av regeringens sparpaket från i våras haltar, en nedgradering av ungerska statspapper till skräpstatus kan inte längre utreslutas och målet att skapa 1 miljon nya jobb inom tio förefaller nu helt orealistiskt.

Mönstereleven är Estland som växer med 2,6 procent nästa år, medan Polen som var det enda EU-landet som inte krympte under finanskrisen fortsätter att utvecklas kraftigt med 2,2 procent, tack vare sin stora hemmamarknad med 38 miljoner invånare. Valet i början av oktober gav dessutom marknadernas favorit Donald Tusk förnyat förtroende.

Problemen som Öst- och Centraleuropa står inför har andra orsaker än den skuldkris som de gamla EU-länderna brottas med. Medan Greklands skulder rusar iväg mot 180 procent av BNP ligger siffrorna i öst i regel under Maastrichtkriteriernas tak på 60 procent.

Den stora faran är i stället en bankkris. Med uppåt 80 procent av bankerna i utländsk ägo är regionen extremt sårbar. Ett skräckscenario, inte alls orealistiskt, är att de stora österrikiska, italienska och tyska bankerna slår till kreditbromsen för att hantera nya kapitalräckningskrav i spåren av eurokrisen. Kreditmarknaden i öst skulle i så fall torka ihop på nolltid.

Slutligen kan konstateras att anslutningen till euron nu skjuts upp på en obestämd framtid: När eurobygget står i lågor är det helt enkelt ingen som vill flytta in.